Fotbollsdags

Förrförra onsdagen var det dagen D. Uruguay vs Argentina. Sudafrica 2010 vs nada (ingenting). Jag, Olof, Klaus och Stefan satte oss på en restaurang här i Las Cañitas (där vi bor). Samma dag spelade Sverige – Danmark, om jag inte är helt ute och cyklar, och vi åkte ut. Suck suck suck. Men då återstod bara ett alternativ – heja fram vårt andra hemland, Argentina!

Och visst blev det så. Med 1-0 i 87:e minuten (rena turmålet) vann Argentina och säkrade sin plats till VM (om det inte hade blivit så hade det varit andra gången i VM-historien som Argentina inte kommit med).  Maradona, som numera är tränare för landslaget, skrek och blev galen av glädje. 30 miljoner argentinare gjorde likadant.

Fotbollen är så stor så stor här. En lektion på universitetet kan börja med 20 min fotbollsnack. På bussar, i tunnelbanan, i mataffären – överallt snackas det. Och Maradona, den (f.d.?) hjälten är omdiskuterad. Han verkar inte ha gjort ett kalasjobb hittills, skrivit mycket i pressen och hans kommentarer efter sista matchen var minst sagt hårda och grova, så grova att jag inte ens kan skriva de här!

Ambassadbesök

På torsdagen var vi inbjudna till ambassaden, eller närmare bestämt ”residenset” där ambassadören bor med sin fru. Alla svenska studenter var inbjudna dels för att de ville berätta var de fanns, vad de jobbade med och ha en relation med svenskarna i landet, men framförallt för att ragga svenska blåögda blondinskor till det traditionsenliga luciatåget.

Strax före sju på kvällen tog vi taxi till Recoleta och adressen vi fått. Vi möttes av ett ambassadområde med ståtliga vita hus, välskötta trädgårdar och flaggor på topp. När vi kom in hälsade vi artigt på ambassadören Arne och hans fru Elvira, som bodde i detta hus. Vi fick se första våningen, som var gigantisk och fin, med stor terrass med utsikt över poolen och resten av staden. Detta var dock ”bara” den offentligen delen, paret själva bodde i de resterande två våningarna. Av deras betjänt blev vi serverade snitt efter snitt (gravad lax!!! Bla..) och vinglas efter vinglas. Vi var ca 25 som kom och det var faktiskt ganska trevligt. Fick lite inblick i ambassadlivet och tillsist, efter bra säljteknik av ambassadören, anmälde vi oss till det årliga luciatåget. Det blir fyra kvällars träning med en sångpedagog framöver och den 11:e december går luciatåget nerför Arnes trappa på ”residenset”, med inbjudna gäster från Argentina och annat ambassadörsfolk. Tydligen väldigt, väldigt uppskattat.

Asado hos Klaus y Stefan

På fredagen var vi på asado (grillning) hos Klaus och Stefan på deras terrass. Himla gott och trevligt! Daniel var grillmaestro medans Klaus och Stefan serverade oss alla; kött, baguette, öl och servett! Jag blev tipsad av två tjejer från Guatemala om Creamfields den 7e november som vi nu har köpt biljetter till. Tydligen världens brakfest, utomhus med 30 olika DJs från alla världens hörn, techno och trance, som pågår i 24 h. Loco!!

Heldag med zoo och mysmiddag

På lördagen hade jag och Olof en heldag på stan. Det började med Zoo (som Olof tjatat om enda sedan vi kom hit =)) som faktiskt var över förväntan! Alla möjliga djur, alltifrån renar till lejon till isbjörnar. Det avslutades med en 3D-film där vi satt med 3D-glasögon minst lika fascinerade som resterande publik – 7-åriga barn!

Sen tog vi en tupplur i solen i en park som visade sig vara fylld med katter och jag blev helt upp över öronen! Så söta… Vidare åkte vi till microcentro och såg någon slags peruansk dans-/propagandauppvisning och fortsatte till Puerto Madero vid hamnen. Lite flådigare område men himla mysigt. Många som tränar och promenerar längs dockorna och massor av mysiga caféer och restauranger. Vi slog oss ner och åt supergod sushi och sen drack starkt och gott kaffe, i solen, vid vattnet. Ahhh… Kvällen avslutades med en film hemma och glass från favoriten, Persicco. Vi har hittat våra favoritsmaker, en härlig brunskala som börjar med kokos och följer av kaffe, creme de nuez (vanilj, kola, nötter) och tillsist dulce de leche con brownie.

Parkhäng, la bomba del campo och FOTBOLL på riktigt!

Förra måndagen var vi på La Bomba del Campo som är en club i en gammal liknande lagerlokal, riktigt häftigt, där ett 20-tal killar spelade på trummor och andra slagverk. Väldigt bohemiskt men superbra.

Vi har varit en del i parken, såklart. I fredags ordnade Cristina en mindre ”jam session” med gitarrer, trumma och lite sång. Och jordgubbar. Superhärligt!

I lördags hyrde jag och Olof cyklar och cyklade runt i två timmar. Fick lite härliga linköpingsvibbar (cyklandet), såg skateboarduppvisning och en liten konsert.

På kvällen åkte vi till Rikard och Fredrik, två kompisar till Viktor som också går i femman. Och oh my God! De bor i en av skyskraporna varpå på taket de har pool, gym, asado, festlokal, bio och uteplatser liknande en lounge. Och panoramavy över hela Buenos Aires. Där satt vi och njöt, och insåg ännu mer hur segregerat detta land är.

Sen åkte vi och åt mexikanskt med Hanna och hennes pojkvän och fortsatte sen på Azucar, en salsaclub. På söndagsmorgonen vaknade vi aningen trötta men då var det bara att tagga till för antagligen en utav de viktigaste händelserna under året; fotboll – River vs Boca. Sagt och gjort, två h innan matchstart träffade vi Daniel och redan då kunde man höra sångerna inifrån stadium. Klockan tre var vi inne på stadium och redan då var det folkfest och spektakel. Matchen startade 16.15 och vilken entré! Konfetti, rök i rött och vitt (matchen var på Riverstadion), skrik och sånger, trummor, ballonger – ja, allt man kan tänka sig!

Jag hamnade bredvid Alejandro, en 39årig konstnär som var suverän på att snacka skit. Nu är vi bjudna både på tangoshower och asados, älskar gästvänligheten här! När River gjorde första målet, hamnade man mitt i ett kramkalas! Alla skrek, sjöng och kramades – tänk så mycket kärlek det kan vara på en fotbollsmatch! Men så kom det andra målet, gjort av Boca, och glädjen förvandlades snabbt till skrik och svordomar, armar som for och flög! (vi var i Riversektionen) Det argentinska upprörda kroppsspråket är inte att leka med. Men så efter nån minut lugnade sig allt och de glada minerna och sångerna började igen!  Qué fiesta!!! Det slutade 1-1, kanske lika bra, och vi kom säkert därifrån. Minst sagt lyckat!

Finales närmar sig...

Mindre än två veckor kvar i skolan och finaltentorna börjar närma sig. En aning att läsa in, muntliga tentor, men som sagt, a la style de Argentina. Så framöver blir det nog lite mer plugg än festligheter.

• Jag har börjat laga min gamla favorit från 90-talet; fattiga riddare. Mums.
• Olof har blivit en specialist på melonshakes, inte mig emot!
• Spanskan flyter på, framförallt har det brakat loss ordentligt för Olof! Känns dock som att svenskan har försämrats…
• Möglet är kvar. På onsdag kommer någon nisse som förhoppningsvis kan få bukt på det. Har förstått att det inte är så hälsosamt, och vi har börjat känna av i både näsa och hals...
• Shantaram slukar mig om kvällarna, vilken bok! Rekommenderas för de som inte läst den.
• En taxichaufför tjänar 4000 pesos i månaden, en läkare 2000 (källa: en taxichaufför). 1 peso är cirka 2 kr. Galet!
• Enligt regeringens statistik finns 7 milj fattiga i Argentina idag, medans kyrkan och andra organisationer påstår att det finns 13 milj.  Ja, vem ska man tro på när regeringen påstår att de har en inflation på 7% när de egentligen har en på 14% ? Inte regeringen iaf.
• Paraguayer är mer eller mindre hatade här. De kommer hit som fattiga och kriminella och stora delar av maffian här är paraguansk sägs det (paraguay är bland de fattigaste och mest "problematiska" länderna i sydamerika).  
• Los chinos (kineser). Ett både hemskt och underbar uttryck bland argentinarna. Los chinos är nog i grund och botten ordet för matbutikerna som ofta ägs av kineser och som är av lite sämre standard. Men uttrycket används hej vilt till allt som är lite sämre eller idiotiskt, och det känns konstigt nog lite komiskt ibland. Samtidigt som det är hemskt, kineserna är inte direkt uppskattade här...

Nu ska jag skriva lite på vårt arbete i marknadsföringen och sen sova och ladda för morgondagens kemilektion.

Vi hörs snart igen, och ni som har skype eller ska skaffa, lägg till mig: lindellsara!

STOR KRAM!

 

mattttias

28 oktober 2009 08:18

shantaram! sjukt bra bok, jag laste den har nere forra veckan bara for att i slutet inse att de sista 50 sidorna saknades... kan du posta over de till mig gullet? ;)

http://sincerlyyours.blogg.se

 

elisabeth Noren

31 oktober 2009 20:58

Kära Sara och Olof.
Vad ska man säga....det är så underbart att läsa och se er på bilderna.Kram mamma Bettan. Vi ses snart !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kan jag berätta att: Flaggorna är uppsatta, i hemmen, på bussarna, likaså i taxibilarna. Affischer och flyers i blått och vitt så långt ögat kan nå. T-tröjorna är på, ...likaså på hundarna. Hundarna går även numera med koppel i blått/vitt. N...

Pjuh. Äntligen är mitterminsproven över. Inte för att det direkt har varit någon stress eller svårt, men cellbiologin tog musten ur mig på slutet. Och tentan gick mer eller mindre åt skogen, men sen visade det sig att jag hade klarat den ändå =) Känd...

Senaste tiden har varit ganska lugn och hälsosam. Vi har köpt tre månaders gymkort på gymmet två kvarter bort. Vi kör spinning och jag kör mina aerobics/pilates/styrka-pass. Kommit in i ett riktigt skönt träningsflow, och har tom varit och shoppat lo...

Hemkomsten till BA har bjudit på lite smått och gott och en ny terminsstart: Vi har besökt vårt kära Bomba del Tiempo med alla trumslagare, bohemmänniskor och öl. Bakat ca 100 st kanelbullar. Med gasugn, bakpulver och utan kavel blev ...

Home sweet home. Skönt och härligt att vara tillbaka i vår andra hemstad och underbara Buenos Aires. Lägenheten var sig lik förutom en jätteaffisch på Metallica som satt (och fortfarande sitter) ovanför sängen, tack bror. Planen var att vi skulle å...