Hola amigos!

Livet fortsätter leka är i BaBs!

Intervju angående grisproduktion

Förra veckan var jag tillsammans med Charlie, en argentinare i min grupp i Projektledningen, på en intervju med Dr. Miguel A. Durán. Han är utbildad veterinär men jobbar nu mest med grisproduktion; utveckling, nya projekt och export. Vad gjorde vi här då? Jo, jag, Charlie och Santiago gör en projekt kring blåbärs- och grisproduktion. Detta ska sedan förhoppningsvis startas i Paraná utanför BA av Charlies morbror Juán, därav namnet på projektet ”Don Juan”. Annorlunda för en blond stockholmsbrutta men himla spännande och lärorikt!

Vi åkte till Dr. Duráns kontor, en veterinärsklinik, blev bjudna på det argentinska söta kaffe och fick lära mig allt och lite till om grisproduktion – hur man tar fram den bästa grisen med bästa generna, hur man låter grisarna vara i små utrymmen för att spara energi (mat), processer för att maximera produktionen, gödning och för att inte tala om alla spanska ord för kulting, stia etc! (tur att det mestadels är kossa man äter här) Efter tre timmar kände jag att det vad dags, Dr. Durán hade kunnat prata hela natten om sina grisar!

Iguazú

I helgen har jag varit i Iguazú, vattenfall i norra Argentina, östra Brasilien och södra Paraguay. Resan började i torsdags eftermiddag då jag, Hanna och Viktor satte oss på bussen till Puerto Igauzú. Vi hade beställt cama (=säng) vilket är nästbästa kategorin (semi-cama, cama och svit), och mamma mía vilken skön åktur! Sätena var som stora fåtöljer som gick att fälla långt bak. Kvällen inleddes med lite snacks och bubbelvatten, fortsätte med för-, varm- och efterätt och vin (Malbec såklart), kaffe och kaka och till sist men inte minst Champagne för damerna och Whiskey för herrarna. Vi for genom Argentinas landsbebyggelse och minst sagt njöt av livet.

16 h bussresa och 10 h sömn senare var vi framme i djungelbyn, 30 grader, fuktigt, soligt och en massa mosquitos – härligt! Vi åkte till vårt hostel som vi hade bokat, Hostel Inn, som visade sig vara superfint med stor pool. Det blev bad och mat och öl vid poolkanten i stekande sol. Sen bar det iväg mot Brasilien och vattenfallen där. Genom en slinga i djungeln blev vi bitna av massor av mosquitos, jagade av ivriga cautis (näsbjörnar) och förda till bland det mäktigaste någonsin; magnifika vattenfall med skimrande regnbågar! Så mycket vatten, vilken kraft och va vackert!!!

På kvällen åt vi god buffé för 40 kr med Matt och Matt, från London och Australien.

Nästa dag var det uppstigning 7.00 för att åka till vattenfallen på den Argentinska sidan.  Dagen rivstartade med båtutflykt på floden, vid vattenfallen och under vattenfallen! Snabbt for vi fram liknande en berg-och-dal-bana och under de mäktiga vattenfallen blev man minst sagt blöt! Galna svenskar i bagaget som skrek ”Otra vez, otra vez!!” (en gång till…) gjorde inte saken bättre (eller värre beroende på hur man ser det). In och ut under vattenfallen och vi var dyngsura! Ruskigt skoj.

Dagen forsatte på ett litet tåg genom djungeln där vi lyckades se ormar, krokodiler, fåglar och många fina fjärilar, olika vägar som ledde till det ena läckra vattenfallet efter det andra. Till sist men absolut inte minst gick vi mot The Devils Throut, vilket var precis var det va! Sju vattenfall som alla ledde till en stor och djup grop där nog inte en enda levande varelse skulle kunna överleva, vilka massor!!

Dagen avslutades med BBQ på hostelet, show och dans med lättklädda brasilianska tjejer som försökte lära stela européer att svänga sina lurviga, Caprihiñas och svensk-holländsk-dans-och-poolparty med Martinj från Amsterdam (killarna mot tjejerna, slutade med att alla åkte i spat…!).

Efter en så lyckad helg undrar man om det verkligen kan vara sant. Och nej, såklart inte när man är i Sydamerika.  På hemresan hade vi bara köpt semi-cama och bussen i sig var det inga större fel på;  fullproppad av mestadel argentinare, mindre säten, enkel middag, härliga pojkbandslåtar  på smörig spanska på tvn, helt ok. Däremot tog resan 22 h, planerad som 19 h. Jag tror vi besökte varenda liten by i norra Argentina och fick besök av dess tillhörande poliser också. Tre stopp med passkontroll, titt här och där och hundar som letade knark; allt gjort av militärklädda poliser med alla möjliga vapen på sig. Lite konstigt när ett lands skyddsväsende känns mer obehagligt än tryggt… då kan man börja undra.

Tillbaka i BA, kliar mycket av alla insektsbett, gnutta kallt men ändå ganska skönt men framförallt mysigt =)

Nu nalkas oxfilélunch, siesta, träning och plugg.  

Ytterligare två parciales (mitterminsprov) avklarade och änsålänge goda resultat. Underbart, snacka om att svenskarna här klassas som snilleblixtar när de får bättre betyg än argentinarna själva, trots att de har svårare med språket och pluggar mindre. Skönt med halvt sabbatsår må jag säga men tacka vet jag utbildningarna i Svedala.

BESO y ABRAZO para todos!  

Hola queridos!

Första "tenta-p" (mitterminsprov) avklarat. Fyra tentor var. Pjuuh. Dock inte lika tungt och seröst som i Linkan. Läraren kommer sent, förklarar att man absolut inte får prata under tentan (nähäää?) och läser upp tentafrågorna och tentan är igång. Mitt under tentan börjas en diskussion om kursen, frågorna etc. Högt och alla inblandade. Framme vid katedern sitter läraren och lektionsledaren tillsammans och småpratar. Dónde está los tentatanter som ser till att alla är tysta (inkl läraren själv)? Har nog underskattat tentorna lite och inte tagit det så seriöst, vi får se, men förhoppningsvis har det gått bra!

Sommaren är sakta men säkert på g. Dock varierar vädret supermycket, pendlar mellan 10 och 30 grader, gråmulet och sol. Sommaren är nog en aning försenad... Vi har iaf spenderat några sköna dagar i parken som är min nya favorit. Barn som cyklar och (försöker) åka rollerblades, otroligt söta hunder överallt som springer fritt och leker med alla i sin omgivning, par som sitter och smuttar på sin mate, nån som spelar gitarr, människor som tränar och hyr trampbåtar på sjön för att inte glömma gubben som säljer glass med sin special-säljartaktik "heladoooooooooooooooooooooooooooooooooooo!" men den mest kraftfulla och mörkaste rösten ni kan tänka er. Och solen skiner. Underbart.

Middagsturnén fortsätter. Jag och Hanna åkte till San Telmo och drack rödtjut och åt gott kött, fortsatte med daquires på en bar och blev minst sagt uppraggade av två argentinare. Det var det värsta jag vart med om! Haha. De menade på att iom att våra pojkvänner inte var här just nu kunde vi ju "hänga" lite med dem... Hm. Man kan ju minst sagt säga att ens självförtroende inte sänks här. Så fort man går tjej som svensk tjej (tom. igår när jag gick i jympaskor, jeans, regnjacka med luva över huvudet) får man höra rop och kommentarer på gatan; linda, hermosa, ooohh, kzzz kzzz....!

Sen var vi på Las Cabritas med Klaus o Stefan från Italien, Daniel och Priscila från Argentina och Jennifer och Caitlin från USA och åt oxfilé och drack Quilmes, den argentinska ölen. Det slutade med en 5 timmar lång middag med touch a la Linköping. Vi lärde de andra taktik-, under-bordet- och bordsskål och ropen stämde in i argentinarnas sång!

I fredags gick vi ut med Vikor och Hanna, bulgariskan Yolita, en gäng italienare, argentinare och tyskar. Först hamnade jag, Hanna, Olof och Yolita på en bar nära oss. Där möttes vi av en supertrevlig bartender som lärde oss allt om Pisco, 45% peruansk sprit. Han gjorde varsin drink med passionsfrukt och äggvita åt oss, vilken var bland den godaste någonsin. Olof fick sin whiskey och alla var nöjda! Sedan åkte vi alla tillsammans till bolichen Hummer - Elgiganten som vi kallar det. Byggnaden såg ut som ett stort Elgiganten utifrån och innehöll det vanliga, bar och dansgolv, och lite rum därtill... Ja, är man utomlands så är man!

Helgen avslutades med en grabbig och galen men superrolig bio (La novia de mi mejor amigo, my best friend´s girl), skrattade så jag höll på att börja gråta!

Hysterin kring svininfluensan verkar lägga sig en aning, känns skönt. Här har vi levt i en bubbla, endast affischer i skolan och på vissa restauranger etc och alcogel på samma ställen, men annars har jag mest fått höra hur läget är i Argentina av en söt och orolig mamma i Svedala =)

Imorn åker jag till Iguazu, mäktiga vattenfall vid gränsen till Brasilien, med Hanna, Viktor och några amerikanskor. Ska bli kul att se något annat och komma bort från storstadslivet för några dagar! Nu ska jag o Olof ut och vara lite kulturella, strosa på stan och till sist se Inglourious Bastards med Brad Pitt på bio.

Hoppas allt är bra med er alla!?! Skaffa skype så vi kan prata! Puss o kram!

Intervju med oldies.

Pizzamiddag med Johanna o co.  

Jag och Johannas kompisar Marta och Felix.

runt sjön i solnedgången.

Viktor och Andrea.

Glada!

Viktor inhandlar färdkost.

Galna tyskor och Klaus på partaj!

Svensk-argentisk manlig kärlek.

  Hanna serverar Abolut Vodka.  

Nybliven argentinare och livsnjutare.

Daniel och Olof.

Caitlin och jag.

Pensionärerna som blev intervjuade ang tangons historia.

Luke på Sydamerikas äldsta bibliotek.

Olof och Caitlin över tango.

Milonga, tangoställe.

Grillparty hos James.  

Köket.

Vardagsrum.

Delikatessbutik med permesanost, vin och kött i mängder.

Sjön nära oss. 

The Puppy Boys.

The Crobar.

Taggade brudar!

The americans.

Monument i Rosario.

Bussresa mot Rosario.

Klaus.

Daniel och sovande svenskar.

Go Argentina!  

Rosario.

Amerikanare och vår tangolärare José.

Tv-intervju.

Sverigebordet.

Tangoshow, Noche Internacional. 

Power hour! SKÅL! SALUD! CHEERS! PROOOST!

Ojojoj… längesen sist hörni!

Var ska jag börja? Livet flyter på här, en blandning av lyxliv, u-landsliv och läxor och inlämningar som på lågstadiet!

La Cabrera

Kommer bli ett måste för alla besökare under året. Ryktet hade nått Viktor och Caitlin att la Cabrera i Palermo var bästa restaurangen i hela Buenos Aires. Godaste köttet. Möraste köttet. Helt enkelt bäst köttet. Var ju tvunget att testas! Jag och Caitlin åkte förrförra lördagen dit för att kolla om det fanns plats senare samma kväll. Icke. Måste bokas. Kön utanför var lång. Bord bokades för onsdagen och here we go! Mysigaste restaurangen någonsin; tegelvägg, levande ljus, foto av en kossa med alla dess delar man kunde beställa, erfarna gubbar som serverade i baskrar och mustasch, med den vita handduken på armen. Vi fick menyn och började beställa – hade ingen aning om att portioner på en sån fin restaurang kunde vara så stora! In kom förrätter, chorizokorv från Patagonien, provoleta – ost från Mendozaregionen och liknande parmaskinka från Pampas, i mängder! Till detta drack vi det godaste vinet jag någonsin druckit, Malbec från Mendoza självklart. Så lent och mjukt, men ändå så fuerte (=starkt, ni ser, vi börjar bli riktiga vinkännare!). Dags för varmrätt, självklart Bife de Lomo (oxfilé). Finns inga ord, men köttet kunde näst intill ätas med sked! Dios Mio. Till detta serverades en mängd olika röror, alltifrån äppelmos och någon slags rotmos till bönröra och tapenade. Himmelriket.

Efter detta var vi nöjda och belåtna och var precis på väg att beställa in notan då en mimartist dök upp. Han fick de tre grabbarna som var med (olof, viktor och luke) att öva på hur man på ett romantiskt, passionerat och argentinskt sätt ger en vacker dam (jag, hanna och caitlin) en röd ros. Jag skrattade så jag grät, roligaste på länge!!

Mätta och belåtna kunde vi ändå inte tacka nej till dessert. Varma bananer i kanelsås och varma jordgubbar med vaniljglass. Jag tror att servitörerna tyckte vi var bra och trevliga kunde för in kom ett portvin från södra Argentina. Mums. Och hem fick vi med oss varsin cigarr… Olof var helnöjd.

Kvällen avslutades med cigarr och gitarrspel på balkongen.  Vilken kväll!

La noche internacional

Förra helgen var det dags för ett partajweekend. På fredagen var det Noche Internacional på univeristetet. Vi, jag, Olof, Viktor och Hanna, hade bestämt oss för antingen kör vi all in eller så skippar vi det! (i Linköping är dessa tillställningar klassificerade som… ja, ingen i höjdare direkt) Vi bestämde oss för att satsa. Suecia skulle ha ett bord med så mycket svenska saker som möjligt! Representera. Vi for till Svenska Kyrkan och köpte sill och knäckebröd, fick låna en flagga (gigantisk) och åkte sen vidare till ambassaden och fick alla broschyrer ni kan tänka er. Till sist men inte minst inhandlades Absolut Vodka. Och vilken succé! Snapsvisor sjöngs och vodkan var populär (är lyxvara här, argentinarna var superlyckliga!) och tog slut snabbare än blixten!

Houseparty

På lördagen hade Viktor inflyttningsfest i hans nya kollektiv. En salig blandning av amerikanare, tyskar, italienare, argentinare, peruaner, ecuadorianer (?), brasilianare och vi! Supertrevlig kväll som avslutades med att jag och Olof bjöd Daniel på svensk köttfärssås a la Olof klockan sju på morgonen i vårt vardagsrum.

Johanna på besök

På söndagen anlände Johanna (kompis från Stockholm som pluggar i Linkan och är på utbyte i Santiago, Chile) med tre kompisar, Felix från Tyskland, Marta från Spanien och Siri, också från Linkan. Himla kul att träffa Johanna, och återigen goda och trevliga middagar i gott sällskap!

Och då kom dagen som vi så länge väntat på… Argentina vs Brasilien.

Världens bästa lag live i Rosario. Efter mycket mycket problem med biljetter etc träffades vi i fredags kväll för att gå igenom resan med Daniel. Säkerhetsgrejer och info. Taggade till tusen.

Klockan 8.00 möttes vi utanför ”fiket på hörnan” vid skolan.  Vi hade inköpt tröjor och ansiktsfärg. Bussturen gick åt till att öva in Argentinska hejarklacksånger, som för övrigt är som fina poesisånger jämfört med Sveriges vrål. Takten var svår och mycket ny text på morgonen, jag och Hanna skapade en version a la Suecia.

Vi for genom landsbygd och fattigdom men väl framme i ett vackert Rosario njöt vi. Vi blev intervjuade av tv och radio, våra ”argentinska” sånger presenterades och folk skrattade. Solen sken och stan fylldes mer och mer av blå-vit-klädda människor, sjungandes och laddade. Vi såg monumentet där Argentinas flagga för första gången presenterades och blev informerade om att Rosario har världsrekord i störst flagga. Varje år i maj kommer det upp en 25 km lång banderoll, stolta som få!

Öl intogs vilt på en uteservering vid floden.  Klockan fem var dag dags att bege sig mot matchen. Daniel ringde killen som skulle leverera biljetterna, inget svar. Klockan gick. Mer och mer. Daniel var förtvivlad, likaså vi. Andra möjligheten diskuterades, och ja, det fanns en utväg. Betala polisen för att komma in. Detta kunde dock inte göras förrens nio, halvtimme innan matchen började. Väntan, väntan. Nervositeten kröp en sakta under skinnet. Där stod vi, på en parkering vid någon bakgata, målade i hela ansiktena, och drack öl, mate och bjöds på kakor av vår chaufför. Och tiden gick. Inifrån arenan kunde man höra och känna sångerna, värmen och atmosfären – wow! Vi måste in.

Tillslut, klockan fem i nio ringde Daniels telefon. Vi hoppade och kramades av glädje. Snabba ryck, nu var det dags! Vi sprang genom smutsiga kvarter, luva på mitt blonda hår, polis med hagelgevär överallt, folk som tittade konstigt, folk som såg konstiga ut. Nu gällde det! Vi fick några ”biljetter” i vår hand, varsitt utklipp ur en tidning, detta skulle vara våra ”fejkbiljetter”. Hm… Inget förvånar än längre.

Vi kom fram till ingången, Klaus blev biten av en polishäst och Daniel försvann för att ringa ett samtal för några minuter. Kön var fortfarande lång. Efter tre minuter kom Daniel tillbaka: det blir inget…. Polisen hade släppt in för mycket folk utan biljett, hade blivit bråk med huliganerna, så flera tusen som hade biljett kom inte in. Där stod vi, snopna och besvikna. J*a korrupta poliser!

Vi laddad om så smått och begav oss till uteserveringen vi tidigare under dagen hade varit på och kollade matchen på storbildsskärm. Förlust Argentina.  Hemma 04.30 Vad mer behöver jag säga?

En resa som inte riktigt blev vad vi hoppats på men som ändå var grymt kul i efterhand! Kul att se något annat, superrolig dag och en erfarenhet rikare!

Sjukhusbesök

För att göra en lång historia kort så fick en kompis i Linkan tuberkulos i april. Vi var några som svarade positivt på blodprovet (har det bara latent) men doktorn och min kära mamma ville gärna att jag röntgade och gjorde ett ppd-test (tuberkulostest) igen här i Argentina. Så förra veckan begav jag mig till Hospital Aleman (tyska sjukhuset rekommenderat av svenska ambassaden). Fräsch och första intrycket var organisation och effektivitet.  För en stund glömde jag bort att jag var i Sydamerika och Argentina men blev snabbt påmind igen. Först fick jag stå i kö, halvtimme, för att skriva in mig och boka en tid hos médico clínico, allmänläkare. Väntetid en och en halvtimma. 300kr. Inne hos läkaren. Två minuter. Skickades till röntgenavdelningen. Kö för betjäning 20 minuter. 140kr. Väntetid 40 min. Kom in i ett litet bås, en kvm stor med klädhängare på väggen. Hm? I linköping kom jag ihåg att jag var bar på överkroppen… Likadant här? Tänk om det är en manlig (dessutom argentinsk) läkare? Jag väntade och tillslut öppnade en (manlig) läkare dörren. Han sa till mig att byta om och någonting mer som jag inte förstod, pekade på bh:n och tunikan jag hade. Vi stängde dörren och jag tog av mig tunikan. Väntade och tillslut öppnade han dörren och till sin förskräckelse slängde han igen dörren igen! Där stod jag, svensk blond tjej i bh, på ett sjukhus i Argentina. Han öppnade sakta dörren och förklarade att bh:n skulle av och inte tunikan. Ups! (det kunde man lätt räknat ut egentligen men trött och hungrig som jag var…) Turen fortsatte mot laboratoriet. Kötid 10 min (wihoo!). 80 kr. Väntetid 20 min. Klart! Återbesök i lördags: kötid laboratoriet fem min. Väntetid 15 min. Kötid för att igen få tid hos allmänläkare och få slutgiltiga diagnosen 15 min. 300 kr. Väntetid 40 min. Inne två minuter och ingen tuberkulos! Underbart sjukvårdssystem =)

Cositas argentinas

• Olof har börjat ta gitarrlektioner hos vår tangolärare Fredrico. Varje kväll hörs numera skalorna om och om igen =)
• Språkmix som heter duga! Svenska, engelska och spanska. Hittar orden på spanska men inte på svenska, hittar ordet på svenska men inte på engelska…
• Har gjort roliga tangointervjuer med gamla gubbar och gummor födda på 30/40-talet.
• Ska starta blåbärsproduktion och exportera till USA med Charlie och Santiago i min kurs Projektledning. Snacka om att arbetet får en dos miljö- och jämställdhetssyn a la Sverige som inte finns här!
• Både jag och Olof har skrivit våra första prov. För Olof gick det bra, jag har inte fått svar än.  Nästa vecka drar alla ”parcialer” igång (mitterminsprov).
• Temperaturen pendlar mellan 10 och 28 grader – helt otroligt. Just nu regnar det ute, sommar sommar – var är du?
• Ekonomi och politik. Inflation på ca 15 % (regeringen manipulerar siffrorna), korruption och segregation. Barnen bor hemma tills de är 30, nästintill omöjligt att få lån till bostad. Med en utbildning som på Belgrano kan man förstå att ett samhälle inte fungerar tip top. Jag o Olof läser sju kurser var, Argentinarna läser fyra och tycker det är supermycket. Vi tycker fortfarande att det är enklare än Linkan. Plastpåsar i mataffären som rymmer och håller för tre varor, och då har man även försäkrat sig med dubbla påsar. Ingen sopsortering, glas, papper, tidningar, metall – en härlig röra! Miljön? Väldigt intressant om inte annat.
• Vi har blivit kompisar med våra grannar ”fruktförsäljaren på hörnet”, ”ljusgubben” – en man som säljer stearinljus och ”optikern”. Glada vinkningar och småprat på morgonkvisten, mysigt.
• Inser mer och mer vad bra vi har det hemma. Och man är imponerad över att folk vet så mycket om det, egentligen lilla lilla landet Svedala!

Mer kommentarer folket! Kul å läsa och höra hur ni har det! Skriv å berätta =) Saknar er, katterna och kräftorna!

En till grej. Om ni vill se något skoj, spana in http://sendables.jibjab.com/view/JZTn8aFoX4reMyzs

En kompis Madeleines lillebror Carl som har gjort =)