Playan

Förra veckan tog vi en andra sväng till kusten och denna gång staden Pinamar. Det blev vår lilla avslutningsresa med svenskgänget; jag, Olof, Viktor och Hanna. Grymt sköna dagar med mycket sol, lek med superfina strand(gatu)hundar, öl, gitarrspelande och skratt. Och cykling. En av dagarna hyrde vi cyklar och begav oss på stranden mot Villa Gesell (där vi var för två veckor sedan). Det blev en smärre cykeltur på fem mil på stranden, lands- och strandvägar. Vi tog en paus i Cariló, en jättemysig liten by mitt i skogen med sand överallt. Efter sju timmar ute på vift kom vi fram lagom möra, tog en varm dusch och sen väntade kött och Malbec. Det blev lamm, gris, ko och blanddjuret korven som man inte riktigt vet vad det innehåller – choritzon. Oxfilén tog förstaplatsen som vanligt men himla gott med lite lamm och gris för omväxlingsskull.

Fotboll

I söndags när vi kom tillbaka gick jag på fotbollsmatch i Boca med Daniel. Det var sista matchen för säsongen, och avgörande. Boca vs Banfield, ett litet lag från söder om Buenos Aires. Vilken fest! Bocastadion är som en stor gryta, väldigt intim och liten (endast några decimeter mellan planen och publiken) så det är extra kul att gå på fotboll där. Sångerna dånade och jag lärde mig en ny: ”Dale dale dale Booo, dale dale dale Booo, dale dale Boca, dale dale Booo!”. Så som ni förstår har jag gått och blivit Bocafan såsom elva andra miljoner argentinare – nästa steg blir en Boca T-shirt. Matchen slutade 2-0 till Boca vilket var härligt, dock van ”fel” lag den andra matchen som spelades samtidigt så det slutade ändå med att Banfield vann serien, felicidades.

Fotbollen här är gigantiskt. På matcherna ser man pappor med sina 1-åringar. Tidigt lär de sig sångerna, vifta med händerna och klappa i rätt ögonblick. Coola små kids! Hela Boca var översvämmat med Bocafans, på gatorna sätts TV-apparaterna ut med lite diverse pallar och backar som publiken kan sitta på. Det är flaggor och sånger, fiesta del fútbol!

Efter matchen åkte vi till Gibraltar, en skotsk bar i San Telmo. Daniels favorit där vi även satt tillsammans för tre år sedan. Galet och härligt känsla.

Kanske är dags för en liten presentation av Daniel. En kompis som jag alltså träffade här för tre år sedan. 32 år, fotbolls- (han har nuddat Maradona!) och kickboxningskille. Bor i en förort som heter Wilde (tar honom 1,5 h in till stan!) med sin mamma, hennes nya kille, syster o fästman, bror o fästmö. Hans pappa bor utanför Buenos Aires, i ett område som jag fått för mig är lite finare. Hans pappa har ny fru och ”nya” barn. Daniel är enda barnet hans föräldrar har gemensamt. Han har dålig relation med systens fästman, brorns fästmö och mammans nya kille. Så med andra ord sover han mest hemma, och inte så mycket annat. Han umgås väldigt mycket med utlänningar, gillar nog egentligen det västerländska tänket mer än det argentinska. Därför väldigt kul att höra honom prata om presidentparet Kirchner, paraguanerna som invandrar, Argentinas historia etc.
Jobbar som kickboxningstränare men siktar själv också på att vara med i VM/OS (?) 2010 i London. Är dessutom just nu med och bygger upp ett sportcenter för barn från sämre förhållanden, som jag förmodligen ska vara lite på nästa termin. Det ser jag mycket fram emot.
Han sparar pengar för att kunna åka till VM Sydafrika, men det är svårt när flygbiljetten kostar 3300kr (mer än halva månadslönen).
Väldigt omtänksam och snäll kille, kul att snacka med och generös, trots inte så mycket pengar. Olof och han är bra på att snacka träning o sport, jag gillar politiken och historian.

The Killers

Glömt å berätta att vi varit på The Killers!! Grymt bra konsert, lite knackig konversation (språket) mellan publiken och bandet, men desto mer röjde vi; jag, Olof, Viktor, Klaus, Stefan och Caitlin. Efter en och en halv timme var man helt slutkörd à lyckad konsert!

SPA

Igår var dagen vi länge väntat på, nämligen SPA, min födelsedagspresent som blev lite försenad pga tekniska fel på spa-anläggningen. Tre timmar spenderade vi på Aqua Vita med vårt ”Dolce Vita”-paket för par. Klyschigt och romantiskt, javisst. Det blev ansiktsbehandling, helkropps- och fotmassage, scrub, inpackning och avslappning. Gaaah, va skönt. Det avslutades med champagne och fruktsallad i våra vita morgonrockar och tofflor. Vi gick därifrån med ett stort leende på läpparna och superavslappnade i kroppen. Increíble.

Familjen =)

Precis nu i skrivande stund landade familjen (förutom bror som är i Ecuador) på flygplatsen här i Buenos Aires. Skum och härlig känsla! Ska bli superkul och härligt att träffa dem, vi ska snart ut och njuta av en bife de lomo och ett glas rött. Imorn bär det av mot Patagonien och Eldslandet (söderut) för att leva riktigt äventyrs- och friluftsliv.

God Jul o Gott Nytt År allihopa! Stor julekram

Tenta-P på Playan

Förrförra veckan kände vi att vi behövde en paus mellan tentorna. Vi tog bussen till Ville Gesell och spenderade tre sköna dagar på milslång strand. Olof fick leka lite med en bodyboard medans jag lapade sol och bara badade i Atlanten. Vi andades frisk luft och drack öl i solnedgången. Åt fisk och glass. Mycket var stängt då inte säsongen dragit igång, så vi var nästan själva på stranden. I brist på annat så spenderade vi en kväll i en spelhall. Vi körde flipper, fotboll, jetski, dynamisk ishockey, nån slags skjutagrej - jag förlorade i alla grenar men kul var det iaf!

Bästa helgen

Sommarlooov! I fredags klockan halv nio på kvällen tog vi emot sista betyget (10/10) och fick därmed sommarlov. Efter att Victor Rodriguez, vår lärare, hade pratat klart om presidenten Kirschner och alla historier (iof väldigt intressant men inte nio en fredagskväll då man precis fått sommarlov) klockan halv tio fick vi äntligen lämna Facultad de Ingenería. Vilken underbar feeling. Tre månader i värme o sol utan plugg o jobb. Det blev inte sämre utav en av de bästa helgerna någonsin i Buenos Aires.

Fredags kvällen började hos Farah, en Sanna-kopia o vän som vi mötte på Oktoberfest i Cordoba. Det var en gaykille, tio tjejer och Olof. Men jädrans va kul vi hade! Vi drog till Shamrock, dansade och kvällen slutade med varsin korv i en kiosk nånstans i Palermo.

På lördagen var det min tur. Sju grabbar och jag. Jag o Olof var bjudna till Wolfgang på asado. Han bor i San Isidro, en utav de lyxigaste förorterna till Buenos Aires. Bussen skulle ta 40 min men tog 50 min och efter en 40 minuters vilsen promenad bland maffiga hus, alla med pool, fina gräsmattor, vakthundar, vakter, fina bilar, säkerhetssystem/larm/tv-övervakning och höga staket, ringde vi och fick tillslut skjuts av Wolfgangs bror. Väl framme möttes vi av lukten av grillat kött och provoleta (typisk argentinsk ost). Där bodde Wolfgang (som är född i Tyskland) med sin tyska mamma, argentinska pappa, bror, två hundar och tre katter. Jättefint och mysigt hus (lite tysk alpkänsla) med mammans antikviteter, dekorationer och minnen överallt.
Det var ett härligt, konstigt och flummigt gäng; en filmmakare, en musiker, en datanörd, Wolfgang (som brukar vara väldigt lugn och försiktig men ikväll var så inte fallet), en administratör, Wolfgangs bror med läcker zebrafrilla, Olof och jag. Vi, Olof o jag, trodde det skulle bli en lugn kväll men icke. Efter…
Vin
Öl
Kött i alla dess former och mängder
Salsa picante (chilisås à fiiire!)
Baguette
Provoleta
Bål: vattenmelon + vodka
Bål: vattenmelon + vin
Bål: honungsmelon + vodka
Sallad
2 kg glass
Fernet
4 omgångar vattenpipa
Argentinskt öl-kortleks-spel
Argentinskt öl-bluff-tärnings-spel
…fortsatte kvällen mot stan. Det var dock nånting som inte stämde. Vi skulle åka två bilar in, men hade bara en nykter person, Wolfgangs bror. Nervös. Vad? Hur? WHAT? Det slutade med att musikern, som var minst nykter av oss alla (minst sagt, snarare åt andra hållet på nykterskalan) skulle köra sin bil. Aldrig!! Jag drog snabbt in Olof och mig i familjen Wolfgangs bil och kände mig trygg. Det slutade med att vi åkte sju i Wolfgangs brorsas bil och musikern fick bara sällskap av en stackars snäll  själ. Efter en orolig färd kom vi faktiskt fram, allihopa helskinnade, till målet; Roxy! Alla körde sin dansstil, jag o Olof försökte introducera veven vilket gick sådär, men vi hade grymt kuul! Strax efter fyra  klev ett liveband upp på scen och vips så var det Led Zeppling-tribute-konsert! Dock kom tröttheten över en, och halv sex snusade vi gott.
Summa kardemumma var den en kväll som man sent kommer glömma. Och riktigt intressant att se lyxkvarteren av Buenos Aires, dock får man ännu mer insikt i vilka ofantliga samhällsklyftor det finns här.

I söndags for vi sen till San Telmo och hade en utav de härligaste dagarna i Buenos Aires. Bland de gamla tangokvarteren var det den traditionsenliga söndagsmarknaden där man fastnar för att prata med varenda liten gubbe o gumma men även stor Candombe-festival. Camdombe är musiken från de svarta i gamla Argentina (slavarna från Afrika), en utav de tre komponenterna i Tangon (ni ser vad vi har lärt oss!). Det var sammanlagt 1600 personer med i tåget som bestod av 20 olika grupper med olika danser, skådespel och musik! 600 trumslagare och tjejer med paljetter, glitter och fjädrar i alla regnbågens färger. Riktigt läckert!

Idag pratade jag en timme med mormor o farmor, mysigt. Om en vecka kommer familjen, underbart. Igår åt vi trerätters middag i hamnen i Puerto Madero. Idag har jag varit och shoppat. Imorn åker vi till Pinamar, playan, med Hanna o Viktor. Student? Jajemän. ”Det går bra nu” – tack CSN.

Hade dock varit kul att ha er alla här, Stor Kram och God Jul o Gott Nytt År!