Senaste tiden har varit ganska lugn och hälsosam. Vi har köpt tre månaders gymkort på gymmet två kvarter bort. Vi kör spinning och jag kör mina aerobics/pilates/styrka-pass. Kommit in i ett riktigt skönt träningsflow, och har tom varit och shoppat loss på märkesträningskläder (första gången i mitt liv!) i neonfärger. Måste ju lägga mig i samma klass som argentinskorna, nu saknas bara silikonet =P
Till detta har vi lagat lite god o nyttig mat; linssoppa, rödbetsbiffar, kikärtsgryta och bakat scones till frukost. Mums. Sen slinker det ner lite vin, öl, glass, biff då och då fortfarande, man är ju trots allt i Argentina =)

Vad har annars hänt?
- Jag hamnade på ett tioårsjubileum för en Agency för modeller och skådespelare. Var där med Casandra (mexikanska från min cellbiologi), några brasilianare och argentinare. Transor som uppträdde, snittar och champagne. Inte illa.
- Njöt av höstsol i San Telmo, också med Casandra. Shoppade till baren på landet, åt glass och biff på El Desnivel, smälte i munnen…
- Susanna (som vi hälsade på i Valparaíso) kommer hit i slutet av maj. Myyys.
- Jag o Olof hade en heldag på stan med ”Túnel de la ciencia” (tuff utställning om forskning och vetenskap iom 200 årsjubileet, självständigheten, som är i år), shoppade, åt god middag och drack öl på TGI Friday och avslutade med bio – Querido John, som visade sig vara en film av Lasse Hallström =)
- I fredags gick vi ut en sväng med Wolfgang. ”En sväng” förvandlades till många timmar av tjattrande och barrunda… och hem kom vi, vid halv åtta på morgonen. Helt enkelt en trevlig, och ganska vanlig, kväll i Buenos Aires.
- Starbucks har öppnat i vårt kvarter!! Lyckliga. Gott. Nytt plugghak.
- Hösten är här. Höstsolen, färgglada löv och aningen kallare, 20+ grader. Härligt.
- Cellbiologi har delvis också präglat mitt liv senaste tiden. Pjuh. Väldigt intressant, som tur är!, men mucho mucho mucho att plugga. Har nånstans hamnat lite på fel nivå – klassen jag går i är på biologlinjen årskurs fyra och det är min första biologikurs. Säger som vi gör här; jajjajajajjaja.
- Hemlängtan smyger sig på… Två och en halv månad kvar nu. Trots att vi fortfarande trivs som fiskarna i vattnet, så ser vi fram emot att komma hem något enormt. Dagdrömmer lite om allt möjligt; lättmjölk från Arla, köra bil, familj och släkt, organiserat o effektivt universitet, vänner, katten Ozzy, sitta på bryggan på landet, segla Hoby Cat, dammsugare, sill och gravad lax… ja, listan kan nog göras ganska lång egentligen. Å andra sidan vet jag att man kommer sakna saker från livet här när man kommer hem. Precis som det ska vara antar jag =)

Tänkte avsluta med att berätta om vår lektion i reglerteknik igår. Vi kommer dit 20.35 då lektionen börjar. Till skillnad från många andra lärare är vår lärare, Daniel Molinari, redan där – glad och snackig  som vanligt. Han hälsar och berättar direkt att han har sett ett kort på Olof på skolan utanför en ”affär” där man kan ta kort till visum etc  (som visningsex), och viker sig av skratt. Och kan inte sluta.  Vi skrattade också, men inte lika intensivt som Pr. Molinari. Det var iaf en härlig start på lektionen, men vi förstår fortfarande inte riktigt vad som var så kul.  
Vi går upp i klassrummet och snackar lite skit medans vi inväntar resterande klasskamrater, dvs tre stycken. Efter några minuter kommer Manu (som är utbytesstudent från Barcelona), sen Luiz och that’s it. Ale kommer inte idag. Vi snackar vidare; ”resa till Uruguay? Skolan saknar projektorer… fint höstväder…”. Efter en kvart går vi till laboratoriet där vi installerar ”nya” versionen av MatLab och SimulLink, mha piratkopior (på skolans datorer!). Bra där. Vi gör en lätt modell över ett system med kontroll mha symboler och få upp grafer. Och vips är det något som ser ut som en rumpa, vilket får Molinari återigen i skratt. Även Luiz. De kan inte sluta och säger ”Mira!, eeeso me gusta” (vilket är typ ”Titta! Det där gillar jag”. När jag börjar garva, för att situationen är så absurd, blev de smått generade men ja, är man enda tjejen på ingenjörnsfakulteten så är man, så skrattet och snacket fortsatte. Efter en stund, när alla lugnat ner sig, drar kören igång i klassrummet bredvid. Fint, men högt. Molinari berättar att det är en gammal Tango som gjorts i många versioner, och börjar sin egna trudelutt… Lallalaaa.. framför whiteboard-tavlan (som för övrigt är den enda på hela universitetet, annars är det goda gamla kritor som gäller…). Lektionen fortsätter och vi går igenom ellära och kontrollsystem. Lektionen ska egentligen sluta 23.40 men kl 22.50 är ju ”faktiskt klockan rätt mycket och det är trots allt dags att gå hem. Vi är ju alla väldigt trötta.” Hasta luego! Chau!
Summakardemumma: en underbar person som sprider glädje, men kanske inte den bästa som Profesor. Men till skillnad från många andra I-studenter, en relativt lätt kurs =P

I helgen blir det ”International Night” på skolan och sen firande av två år tillsammans =)

Stor kram, hoppas det är bra med er alla!!!

Hemkomsten till BA har bjudit på lite smått och gott och en ny terminsstart:

• Vi har besökt vårt kära Bomba del Tiempo med alla trumslagare, bohemmänniskor och öl.
• Bakat ca 100 st kanelbullar. Med gasugn, bakpulver och utan kavel blev det inte exakt som mammas godingar men nära, MUMS. Svensk smak.
• Åkte till en förort som heter Banfield för att gå på en liten konsert med vår tangolärare och Olofs gitarrlärare. Hamnade långt bort i en liten teater. Vi var nog 25 som lyssnade, drack Quilmes och njöt. Försökte också insupa deras anarki-poesier om antikapitalism, anti-USA – revolución permenente!! Gick halvbra… men vi njöt iaf av bra tango-punk-musik!
• Var och åt middag hos en mexikansk kompis, Casandra. Det bjöds, tro det eller ej, på köttbullar. Men inte a la Suecia utan a la Mexiko med tomatsås, champinjoner och ris. Gott var det iaf!
•  Har gått och blivit bionörd; bakterier, cancer, celler… labbrock två gånger i veckan. Himla intressant men svårt (cellbiologin). Slår upp orden på spanska men förstår inte heller vad de betyder på svenska =)
• Blev dags för derbyt Boca-River igen. Denna gång på La Bombonera i La Boca där Maradona en gång började sin karriär. Efter mycket om och men; fejkade ID-kort, icke-korrumperade poliser (!), ösregn och ett varv runt arenan, kom vi tillslut in, som vanligt utan biljetter. Daniel har en kontakt som har en kontakt som har en annan kontakt etc etc. Lite pröjs vid varje kontroll så vips smiter man förbi 50-tal poliser och vakter. Galet.
  Efter tio minuter blev matchen dock inställd pga regn. Suck. Och matchen skulle spelas på torsdagen igen, och det var bar att komma dit och visa sin biljett så skulle man komma in. Problemet var bara att vi inte hade någon biljett! Helskotta.
  Det löste sig dock med 60kr var och vips var vi inne, tredje gången (derby i oktober också) gillt! Och jajajjajajaja! Sång, trummor, flaggor, konfetti, skrik, svordomar så det rööök – slutade 2-0 till Boca och därmed Boca-riBer (B-ligan) som nu syns överallt.
  Efter svalkade vi oss med öl och thaimat på Gibraltar i San Telmo, gott.
• Har gjort två små helgturer till Tigre-deltat en timme utanför BA. Första gången var det bara jag och Olof, tog en båttur i kanalerna, åt glass och biff, gick långpromenad i skogen – skönt ibland att komma bort lite från allt buller och bång i BA.
  Andra gången blev vi medbjudna av Wolfgang. Tillsammans med hans mamma, bror och kompis åkte vi i deras motorbåt runt i kanalerna, wakeboard och vattenskidor, strålande sol och helt underbart härligt.
  Det var en mysig men ganska annorlunda dag då deras pappa dog i en hjärtattack två-tre veckor innan. När vi satt och åt picknick på en brygga tog mamman fram mousserande vin och så höjde vi glasen och hon sa ”skål också för pappa som alltid är med oss i det vi gör” – superfint. Sen bjöd hon oss också på romflamberade pannkakor med äpple och dulce de leche, och då blev det lite tårar – det var första gången de tog en tur där utan honom. Men dagen var superhärlig och minnesvärd.

Chile
Sen vart det påsk och dags för Chile och Susanna. Vi tog bussen genom Anderna till Valparaíso vid Stilla Havs-kusten och möttes av klarblå himmel och strålande sol, och det stannade ända tills vi åkte hem. Första kvällen tog Sus med oss till en fisk- och skaldjursrestaurang vid stranden. Iom att man blivit stor köttätare här var det supergott med lite fisk för omväxlingsskull. Därefter följde tre dagar med massa härliga saker; hiss upp till Cerro Alegre och Concepción – bohem- & konstkvarteren, strosa, lite shopping, fika, luncha, båttur i hamnen bland lastfartyg, dockor, militärfartyg och sjölejon, jordbävningsskador, påskprocession med korsfästelse och barn som bränner Judas, förfest på balkongen med köttlimpa som visade sig vara haschkaka, utgång, slappardag med pizza, glass vid havet i Viña del Mar (grannstaden), avsnitt av Solsidan, film, avokadopasta, påskägg… och sen var det dags för sista dagen och antagligen det härligaste på länge. På morgonen åkte vi till Concon där vi möttes av en riktig Guacho-familj. Med dem red vi i tre timmar på sanddynor, i åar och på stranden i vattenbrynet. Galopperade som tusan allihopa! Jäklar va härligt, vilken feeling! Mörbultade satte vi oss sen på en restaurang i en liten gränd, fylld med klotter, foton, saker… cool, och åt någon typisk chilensk rätt med pommes, kött, ägg och lök - nödvändigt efter tre timmars ridning.  På kvällen åt vi avokadomackor och drack vin på balkongen, mys.
En superfin resa, jättefint ställe och i supergoda vänners sällskap  - kunde inte bli bättre =)

Nu ska jag gräva ner mig i cellbiologins värld… Tjupp!