Home sweet home. Skönt och härligt att vara tillbaka i vår andra hemstad och underbara Buenos Aires. Lägenheten var sig lik förutom en jätteaffisch på Metallica som satt (och fortfarande sitter) ovanför sängen, tack bror.

Planen var att vi skulle åka till Chile ganska direkt och hälsa på Tobbe och Sus (kompisar från Linköping) men som ni säkert förstår så ändrades den planen och de kom hit istället. Så det blev några trevliga middagar på Las Cabritas och La Cabrera med kött i hästmängder, öl på Plaza Serrano även med australiensarna vi träffade i Brasilien, och mysig drinkkväll. Himla kul att träffa lite vänner hemifrån!

Jag träffade även en klasskompis, Nikolas, från Skuru, högstadiet, som jag inte träffat sedan dess. Vi tog en lunch och promenad med lite shopping i Palermo Hollywood – mycket skvaller och snack om gamla goa minnen – trevligt!

Samma dag klippte jag mig på Soho – coolaste frisörsalongen någonsin! Svartmålad salong med neonfärger ”klitchade” på väggarna. Längsmed väggarna finns speglar och runt dess går en ljusslinga som växlar färg efter några minuter. Alla som jobbar där är killar. Först får man huvudmassage i rosa fåtöljer där det också finns möjlighet att se på tv som sitter i taket. Sen går man in och blir klippt, och blir serverad kaffe/vatten/… Superställe, och allt för 150kr.

Sen bjöd Daniel med oss till sin pappa och styvmamma som bor i förorten Pilar, en och en halv timme bort med tåg. Och påvägen kunde man igen inse att trots att la Capital Federal (Buenos Aires som stad) är fint och relativt rent, så har Argentina stora problem med deras fattigdom. Folk som bodde i skjul, barn i skitiga kläder… Segregation oh yes.
Väl framme köpte vi kött för att göra asado (bbq) och tog oss sen till deras hus. Huset var stort (för att vara argentinskt) men i risigt skick. En stor tomt med pool som inte gick att bada i, grillplats, grisar, getter, får, hundar och katter.  Trots halvrisigt skick så var stället helt underbart. Där spenderade vi hela dagen; myste med katter och hundar, lekte med Daniel systers barn, spelade gitarr, åt mucho, drack vin och pratade om världen och livet… Riktigt trevligt.

Skolan drog igång i måndags i den här terminen väntar reglerteknik, produktionsekonomi, kemi, cellbiologi och mikrobiologi. Och så lite vinkunskap – enología. Mums. I måndags var det också kvinnodagen och jag tror Olof blev inspirerad av rektorn på skolan som gav alla kvinnliga medarbetare varsin ros… så fram emot kvällen kom han hem med blommor och glass. Amor.

I lördags var vi på ”Argentina abraza a Chile”-konsert med Daniel. Stor utomhuskonsert med runt 100 000 personer där inträdet var ett livsmedel till hårt drabbade folk i Chile. Så vi tog med oss juice, kakor och kex som direkt lastades in i lastbilar som stod vid ingången. Pengar skulle aldrig gått att skicka, försvinner på vägen, så det här var en superidé.
Solen sken, kall öl i handen, grymma argentinska band….! Kändes som att vara i Stockholm under sommaren, eller någon festival… Underbart.

Fyra månader. Sen är det Adiós! till Buenos Aires och Sydamerika och Heeej! till Estocolmo och svensk sommar. Tiden går så snabbt och visst kommer man sakna det här mucho mucho, det känner jag redan nu. Men åhh va härligt det kommer bli att träffa er alla; familjen, släkten, kompisar, Ozzy (katten)… Och svensk sommar är ju inte att leka med. Ahh.
18 juli går flyget, 20:e landar vi på Arlanda.

Stor kram!

Adiós Buenos Aires…
Avskedsmiddag med Jacob o Petra med hemmarullade köttbullar, kokt potatis, brunsås och Felix Rårörda lingon. Bästa på länge. Vad vi njöt.
Sen 24-timmars bussresa norrut, mot Salta.

Salta
Supermysig stad, med fint torg med uteserveringar och berg runtomkring. Utflykt med teleférico upp på ett berg och vandring ner – vilken utsikt! Bad i fors med svettandes argentinare vid La Quebrada, San Lorenzo. 40 grader, sol och svett.
Heldagsutflykt till San Antonio de las cobras och viaducto. En karg by mitt i ingenstans, med blåst och sand överallt. Bland berg i alla dess färger for vi fram i vår jeep. Såg (och åt) lamor och sju meter höga kaktusar. Passerade byn Tastil och såg många kvinnor i färgglada dräkter. Kände att man började närma sig Bolivia. Såg även en gammal by från Atacamafolket som levde för 1500 år sedan. Häftigt. Provade locru, typisk saltarätt bestående av fläsk och bönor i en god soppa/röra, valempanadas och majsröra i majsblad – mums. Öl- och gitarrhäng med två holländare varav den ena var rymdforskare och forskade på partiklar av hööög energi som kommer uppifrån men man vet inte var. Riktigt spännande faktiskt. Argentinsk avslutningsmiddag med bife de choritzo på Jacks, kanske den godaste biffen någonsin.

BOLIVIA

Uyuni
Steg 2500 meter med nattbussen till La Quiaca, gränsbyn. Uhha. Blåa läppar, trött och huvudvärk. Och kallt. Över till Villa Zon i Boliva, där man välkomnades av fattigdom, färgglada kläder, indianskt utseende och mycket liv o rörelse på gatorna. Vidare med buss till Uyuni och världens största saltöken. Dock skulle resan bli en oförglömlig och den mest skakiga o läskiga någonsin. Vi hade nog den galnaste chauffören någonsin, som tog oss fram två h tidigare än planerat. Med stup på flera hundra meter ner, tjugo centimeter från vägen, och slingrande grusvägar som knappt var breda nog åt ett fordon så tog vi oss skräckslagna framåt. Vackert landskap men som sagt, då och då svårt att njuta av.
Ett dygn i ödsliga Uyuni men med en utav de häftigaste turerna någonsin. Salar de Uyuni, saltöken på 12500 kvm – riktigt läckert. Vitt överallt, som flöt ihop med himmelen vilket gjorde att man knappt kunde skilja horisonten.

La Paz – huvudstaden
Efter sjabbigt rum och kalldusch med hinkar tog vi in på ”lyxhotell” med varmvatten, tv och skön säng. Det behövdes för magarna och höjdsjukan. Jag mådde pyton pga höjden, köpte rödvita piller och tuggade kokablad och mådde sen som en prinsessa.
Besökte kokamuseum och hamnade på ett jippo med vicepresidenten (Evo Morales blev nämligen vald igen bara några dagar innan). Stor marknad och festivalkänsla där det såldes monopolpengar, falska körkort och pass och små hus som de hade i andliga ceremonier med oljor o växter. Snacka om att folket tror på lyckosaker istället för sig själva och ens kapacitet! Såg vicepresidenten prata och sen när talet var klart gick han mitt ut i publiken och kastade monopolpengar till folket – ha, minst sagt absurt!
Hittade en taxikille som guidade oss i två timmar upp på kullarna, snacka om att La Paz ligger brant, vi såg presidentpalatset, fotbollsstadium, torg och det berömda San Pedro-fängelset. Såg fattigdom, mycket gatuförsäljning av allt möjligt och tiggare. Men ändå härlig stämning och så färgglatt och levande.

Utflykt till Valle de la Luna, en stor dal med berg i konstiga former och droppformationer gjorde av stelnad lera. Vandrade på små broar mellan topparna och på små stigar, riktigt vackert. På eftermiddagen åkte vi på vår första ”kriminella” situation i Sydamerika. ”Amerikanske Mike” skulle fixa in oss på fängelset som en gång gick att besök som turist. Jag tyckte det kändes konstigt redan från början, visst han pratade bra engelska men inga skor och smutsiga kläder. Han sa att han hade elva dagar kvar av sina åtta år för drognånting, och fick permission då och då. Han hade bra kontakt med poliserna som mer och mer involverades. Vi sprang mellan gränder och torg och tillslut insåg vi att det här är ingen höjdare. Så vi gömde oss och två poliser kom fram och sa att honom ska ni inte ha något med att göra. Sagt och gjort, vi for. Förlorade 200kr men slutet gott, allting gott. Googlade sen ”Mike i La Paz” och ja, samma sak hade hänt ett antal gånger förut. Ivriga backpackers.
Var på bio och såg Sherlock Holmes, förvånansvärt bra.

PERU

Copacabana, Puno och Lago Titicaca
Vidare till världens högst navigerbara sjö, Titicaca som ligger i Bolivia och Peru. Stannade och åt lunch i Copacabana, en mysig liten backpackerby vid sjön, och sen till Puno i Peru med buss genom bergigt-sjö-landskap. Gjorde en tur till de flytande öarna, Islas de Uru, och en till ö, Taquile, där två olika indianfolk bor. De flytande öarna är gjorda av vass och flyter, fasta med ankare. Imponerande. Fick också reda på att Sara betyder majs på quechua, ett utav de största indianspråken. Så nu är mitt nya smeknamn Majs. Åt mycket fisk och soppa, allt gärna med god quinoa (frön från Sydamerika). Påbörjade kortspelstävling mellan mig och Olof (uno, stress och dubbeltango). Försten till hundra skulle vinna, innan Buenos Aires. Men tror vi bara hamnade på 43-35. Till Olof.

Cusco
Guidad busstur till Cusco genom inkabyar, catedraler och utkiksplaster. Och översvämning. Byar ödelagda, bodde i temporära tältcamp, räddningsaktioner… Hemskt men ganska ”kul” att ha upplevt. I Cusco var inte situationen bättre. Machu Pichu gick inte att nå och helikoptrarna flög hela tiden fram och tillbaka med människor som var fast, mat och kläder. Bodde på ett supermysigt kulturcenter men efter två timmars massage och en mysig middag med Pisco, perus nationalsprit, vid Plaza de Armas på en balkong var vi nöjda och åkte därför vidare dagen efter.

Arequipa
Kallas för den vita staden, med all rätt. Stor katedral och alla andra byggnader byggda i vit sten, superfint. Det blev en fin strosar-fika-dag och livemusik och utgång på kvällen. Träffade tre sköna och annorlunda peruaner; ett gift par 21-åriga och mannens syster som var något berusad och tokraggade på Olof. Vi andra satt och skrattade och mannen bad snällt om ursäkt.
En vilodag senare åkte vi iväg på en trekking i världens djupaste canyon, Colca, 3000m. En kanontrekking i alla bemärkelser; jobbigt, häftigt landskap, trevliga människor, god mat, höga höjder. Såg dessutom kondorer på 20 meters håll, tre meter stora mellan vingspetsarna. Bodde en natt nere i Oasen, dit det inte går några bilvägar utan allt fraktas med åsnor upp och ner 3000 m. Ingen elektricitet i hyddorna, men pool och öl. Uppstigning 5.00 dagen efter för uppstigning. På hemvägen stannade vi sen för att bada i varma pooler, sköööönt för kroppen.  Åt också hamsterlunch, även lama o alpaca. Umgicks med Phil som cyklar från Peru till Argentina, kommer hit i maj, och Alberto o Sarah från Canada, som vi sen träffade igen några dagar senare.

Nazca och Palpa
Flög ett tremansflygplan över nazcalinjerna, gjorda för längesen och man vet varken varför eller hur. Det var en hund, spindel, kondor, austronaut… en kilometer stora. Riktigt häftigt förutom en smärre illamåendesjuka a la Sara. Flygplanet var ju som en bergodalbana!
Vidare till Palpa som vi fått tips av Phil om. En by utan turister och jag skulle gissa på, mycket inavel.  Bodde på Manantial hos Alfonso, en bit utanför stan. Med en vattenkälla (som andliga människor anses vara en energikälla eftersom den ligger mellan tre höga bergstoppar) och mangoodlingar precis bredvid var det är ett riktigt avkopplingsställe. Varje morgon plockades mangos åt oss och hunden Negro sprang lös. Bakom kullen fanns saker kvar från preinkatiden, kring år 0, såsom kläder, gravstenar, krukor, sandaler, pilar och knivar i flinta. Alfonsos mamma, Carmen Rita, hade ett gömt litet museum som hon visade oss samtidigt som hon sa ”schyyy”. Sista dagen gjorde vi argentinsk parrilla (BBQ) med Carmen Rita. Hon hjälpte oss köpa kött (kon hade blivit slaktad kvällen innan), röror, kryddor och såser, kol och grönsaker – allting på den lokala marknaden. Det var den godaste middagen på länge (trots att inget kött går upp mot de argentinska biffarna). Stället var en riktig pärla.

Huaccachina
En by med en lagun mitt bland sanddynorna. Klättrade upp och såg solnedgången vid ett landskap som liknar Afghanistan. Åkte på en sandboard-buggy-tur som var superkul. Med lastbilsmotorer i öppna jeepar gick det med en hejdundrande fart upp och ner. Stannade då och då för att åka sandboard nerför dynorna – lika kul det! Sista backen var 350m och det gick undan. Stötte på Alberto o Sarah som vi sen åt middag och drack Pisco Sour i stora lass med.

Lima, La Punta
Alla fyra åkte vi sen till Lima för att hälsa på Albertos mamma och styvpappa och bo i La Punta, där Alberto växte upp. Först möttes vi av Julia, hans mamma, och FN:gubben som vi inte kommer ihåg namnet på, i deras flådiga lägenhet. Vi blev bjudna på Pisco Sour (igen), bröd, nötter, torkade bönor, tamal (majsröra i majsbladet), färskpressad ananasjuice, oliver och tigerkaka. Vi hade jättetrevligt och spännande att höra FN:gubbens historier. Han hade jobbat på FNs högkvarter i NY, rest hur mycket som helst och var bla med och införde demokratin i Kambodja. Som ni förstår, ganska intressant att lyssna på. Han hade dessutom varit i Sverige på 50-talet, så det var kul tyckte både han och vi.
Sen åkte vi till Julias brors hus i La Punta utanför Lima. Han bodde i Washington DC men bor nu i Florida  och har sitt ”lilla” sommarställe där. Det låg vid strandpromenaden, med Stilla Havet rätt ut, och var snarare ett slott än ett vanligt hus. Nyrenoverat, jacuzzi, 4 m i tak, tre våningar… Vi tackade inte nej. Morbrorn hade också en rolig historia i bakfickan; först kock, sen counter, tröttnade och är nu rörmockare. Kinamiddag a la Peru (mycket kineser där) med IncaKola (deras neongula läsk).
Nästa dag började med morgondopp i ett kallt Stilla Havet och sen nybakt bröd som Alberto hade vart och köpt. Vi gick en lång promenad på strandpromenaden, såg en död säl, byggjobbare som blev kära, pelikaner, en polis stå i uniform och hångla (polisen i Peru får ha på sig sin uniform även när de inte är i tjänst). Vi åt god och peruansk lunch; ceviche (rå fisk kokt i limesås) med andra havsläckerheter. Drack pisco sour.
På kvällen åkte vi in till Lima en sväng, spanade plaza de armas och lite därtill. Kvällen avslutades sent i ett utav vardagsrummen i La Punta, ätandes hemmagjorda peruanska desserter (kokos-, socker- och lucumapudding) och pratandes om livet, droger, uppfostran, bråk, Kanada, Sverige, Peru… Trevligt.
Nytt smeknamn; Vikingos… and we’re proud to be! Dock lite annorlunda när de frågar om Vikingarna fortfarande finns? Hm.  

Sen var det dags för nästa etapp av resan – Brasilien och Riokarnevalen. 

BRASILIEN

Rio de Janeiro y el Carneval!
Efter att nästan ha missat flyget i Sao Paulo, stått brevid sångerskan i Pussy Cat Dolls, kom vi iaf fram till Rio, hettan, stringbikinisarnas värld och vår lilla lilla lägenhet på Copacabana. Där väntade Jacob, brorsan, och Petra – kärt återseende.
CARNEVAL 2010. Copacabana. Samba. Kokosnötter. Caiprihnas. Livemusik. Leenden. Skratt. Samba. Vimmel. Trummor. Utklädnader. Fjädrar. Paljetter. Samba. Solnedgångar. Gura. Ficktjuvar – barn från favelan (slummen). Äckliga bajamajor. Samba. Systers kompis Tobbe. Fullsmockat av folk. Dans. Sambadromen. Försäljare. Hetta. Sol. Bad. Musik. Samba. Öl. Yoghurtglass. Kokosglass. Magsjuka – antibiotika. Stringbikinisar. Feta rumpor. Smala rumpor. Stora bröst. Små bröst. Sexpack. Speedos. Citytour: Corcovado (Jesusstayn – mäktig!), Maracaná (fotbollstadium – kul att nämna Maradona), Cable Car till Sugar Loaf – vilken utsikt!, katedral. LYCKAT.   

Ihla Grande
En aning trötta for vi vidare söderut till Ihla Grande för sol och bad. Vi möttes dock av en tokregn och mygg. Men med alla små mysiga restauranger, barer och film så passerade även den dagen. Sen följde sol och blå himmel och utflykter till Playa Crana och båtutflykt till Lopez Mendes. Mer finkornig och vit sandstrand får man leta efter. Som puder i skidbacken. Lång, bred. Stora vågor. Hyrde en surfbräda o en bodyboard men hade svårt att använda den förstnämnda då vågorna var för stora. På kvällen öl med pappas kompis son och hans kompisar.

Paraty
Underbart ställe som fastnade på i sex dagar. Kullerstens gator med vita hus och dörrar o fönster i alla möjliga färger. Gallerier och uteserveringar i gränderna med livemusik. Goda drinkar. Myys.
Två båtutflykter på stora skepp genom turkost vatten, palmklädda öar och vita sandstränder. Snorkling. Vattenmelon och ananas. Även livemusik.
Bussutflykter till Paraty Mirim, en superfin ödestrand åt helskotta, och Trinidade, en lång surfstrand med mysiga plaststolsrestauranger på stranden.
Fått nya smeknamn av brasilianarna; Gringos. Allmän tidsförvirring i landet där alla säger olika vad klockan är.  
Bjudna av supergod fiskmiddag av Petra o Jacob som tack för att de fick bo hos oss i BA. Till efterrätt åt vi brandyflamberade bananer och choklasgaspacho med vaniljglass. Till det; kokos-vanilj-, kiwi-whiskey-, passionsfrukt-, jordgubbsdrinkar.

Florianopolis
Via Sao Paulo tog vi oss sen till Florianopolis och halvön Santa Teresa. Lagoa med alla barer och restauranger, vackra stränder, surfvågor, beachhäng, halloumiost med oregano på grillspätt, majskolvar, god mexikansk avslutningsmiddag, kaffechoklad. Umgicks med Alexis, Carlos o Alejandro från Australien, de två sistnämnda med argentinska föräldrar. Galna o sköna människor som vi ska träffa igen i BA.
Lyckat slut på en lyckad resa. Nu var det bara 27h buss kvar…
Känns bra att åka tillbaka till vårt älskade Buenos Aires, lägenheten, människorna, spanskan och köttet. Happy.

Stor kram till er alla!