Ojojoj… längesen sist hörni!

Var ska jag börja? Livet flyter på här, en blandning av lyxliv, u-landsliv och läxor och inlämningar som på lågstadiet!

La Cabrera

Kommer bli ett måste för alla besökare under året. Ryktet hade nått Viktor och Caitlin att la Cabrera i Palermo var bästa restaurangen i hela Buenos Aires. Godaste köttet. Möraste köttet. Helt enkelt bäst köttet. Var ju tvunget att testas! Jag och Caitlin åkte förrförra lördagen dit för att kolla om det fanns plats senare samma kväll. Icke. Måste bokas. Kön utanför var lång. Bord bokades för onsdagen och here we go! Mysigaste restaurangen någonsin; tegelvägg, levande ljus, foto av en kossa med alla dess delar man kunde beställa, erfarna gubbar som serverade i baskrar och mustasch, med den vita handduken på armen. Vi fick menyn och började beställa – hade ingen aning om att portioner på en sån fin restaurang kunde vara så stora! In kom förrätter, chorizokorv från Patagonien, provoleta – ost från Mendozaregionen och liknande parmaskinka från Pampas, i mängder! Till detta drack vi det godaste vinet jag någonsin druckit, Malbec från Mendoza självklart. Så lent och mjukt, men ändå så fuerte (=starkt, ni ser, vi börjar bli riktiga vinkännare!). Dags för varmrätt, självklart Bife de Lomo (oxfilé). Finns inga ord, men köttet kunde näst intill ätas med sked! Dios Mio. Till detta serverades en mängd olika röror, alltifrån äppelmos och någon slags rotmos till bönröra och tapenade. Himmelriket.

Efter detta var vi nöjda och belåtna och var precis på väg att beställa in notan då en mimartist dök upp. Han fick de tre grabbarna som var med (olof, viktor och luke) att öva på hur man på ett romantiskt, passionerat och argentinskt sätt ger en vacker dam (jag, hanna och caitlin) en röd ros. Jag skrattade så jag grät, roligaste på länge!!

Mätta och belåtna kunde vi ändå inte tacka nej till dessert. Varma bananer i kanelsås och varma jordgubbar med vaniljglass. Jag tror att servitörerna tyckte vi var bra och trevliga kunde för in kom ett portvin från södra Argentina. Mums. Och hem fick vi med oss varsin cigarr… Olof var helnöjd.

Kvällen avslutades med cigarr och gitarrspel på balkongen.  Vilken kväll!

La noche internacional

Förra helgen var det dags för ett partajweekend. På fredagen var det Noche Internacional på univeristetet. Vi, jag, Olof, Viktor och Hanna, hade bestämt oss för antingen kör vi all in eller så skippar vi det! (i Linköping är dessa tillställningar klassificerade som… ja, ingen i höjdare direkt) Vi bestämde oss för att satsa. Suecia skulle ha ett bord med så mycket svenska saker som möjligt! Representera. Vi for till Svenska Kyrkan och köpte sill och knäckebröd, fick låna en flagga (gigantisk) och åkte sen vidare till ambassaden och fick alla broschyrer ni kan tänka er. Till sist men inte minst inhandlades Absolut Vodka. Och vilken succé! Snapsvisor sjöngs och vodkan var populär (är lyxvara här, argentinarna var superlyckliga!) och tog slut snabbare än blixten!

Houseparty

På lördagen hade Viktor inflyttningsfest i hans nya kollektiv. En salig blandning av amerikanare, tyskar, italienare, argentinare, peruaner, ecuadorianer (?), brasilianare och vi! Supertrevlig kväll som avslutades med att jag och Olof bjöd Daniel på svensk köttfärssås a la Olof klockan sju på morgonen i vårt vardagsrum.

Johanna på besök

På söndagen anlände Johanna (kompis från Stockholm som pluggar i Linkan och är på utbyte i Santiago, Chile) med tre kompisar, Felix från Tyskland, Marta från Spanien och Siri, också från Linkan. Himla kul att träffa Johanna, och återigen goda och trevliga middagar i gott sällskap!

Och då kom dagen som vi så länge väntat på… Argentina vs Brasilien.

Världens bästa lag live i Rosario. Efter mycket mycket problem med biljetter etc träffades vi i fredags kväll för att gå igenom resan med Daniel. Säkerhetsgrejer och info. Taggade till tusen.

Klockan 8.00 möttes vi utanför ”fiket på hörnan” vid skolan.  Vi hade inköpt tröjor och ansiktsfärg. Bussturen gick åt till att öva in Argentinska hejarklacksånger, som för övrigt är som fina poesisånger jämfört med Sveriges vrål. Takten var svår och mycket ny text på morgonen, jag och Hanna skapade en version a la Suecia.

Vi for genom landsbygd och fattigdom men väl framme i ett vackert Rosario njöt vi. Vi blev intervjuade av tv och radio, våra ”argentinska” sånger presenterades och folk skrattade. Solen sken och stan fylldes mer och mer av blå-vit-klädda människor, sjungandes och laddade. Vi såg monumentet där Argentinas flagga för första gången presenterades och blev informerade om att Rosario har världsrekord i störst flagga. Varje år i maj kommer det upp en 25 km lång banderoll, stolta som få!

Öl intogs vilt på en uteservering vid floden.  Klockan fem var dag dags att bege sig mot matchen. Daniel ringde killen som skulle leverera biljetterna, inget svar. Klockan gick. Mer och mer. Daniel var förtvivlad, likaså vi. Andra möjligheten diskuterades, och ja, det fanns en utväg. Betala polisen för att komma in. Detta kunde dock inte göras förrens nio, halvtimme innan matchen började. Väntan, väntan. Nervositeten kröp en sakta under skinnet. Där stod vi, på en parkering vid någon bakgata, målade i hela ansiktena, och drack öl, mate och bjöds på kakor av vår chaufför. Och tiden gick. Inifrån arenan kunde man höra och känna sångerna, värmen och atmosfären – wow! Vi måste in.

Tillslut, klockan fem i nio ringde Daniels telefon. Vi hoppade och kramades av glädje. Snabba ryck, nu var det dags! Vi sprang genom smutsiga kvarter, luva på mitt blonda hår, polis med hagelgevär överallt, folk som tittade konstigt, folk som såg konstiga ut. Nu gällde det! Vi fick några ”biljetter” i vår hand, varsitt utklipp ur en tidning, detta skulle vara våra ”fejkbiljetter”. Hm… Inget förvånar än längre.

Vi kom fram till ingången, Klaus blev biten av en polishäst och Daniel försvann för att ringa ett samtal för några minuter. Kön var fortfarande lång. Efter tre minuter kom Daniel tillbaka: det blir inget…. Polisen hade släppt in för mycket folk utan biljett, hade blivit bråk med huliganerna, så flera tusen som hade biljett kom inte in. Där stod vi, snopna och besvikna. J*a korrupta poliser!

Vi laddad om så smått och begav oss till uteserveringen vi tidigare under dagen hade varit på och kollade matchen på storbildsskärm. Förlust Argentina.  Hemma 04.30 Vad mer behöver jag säga?

En resa som inte riktigt blev vad vi hoppats på men som ändå var grymt kul i efterhand! Kul att se något annat, superrolig dag och en erfarenhet rikare!

Sjukhusbesök

För att göra en lång historia kort så fick en kompis i Linkan tuberkulos i april. Vi var några som svarade positivt på blodprovet (har det bara latent) men doktorn och min kära mamma ville gärna att jag röntgade och gjorde ett ppd-test (tuberkulostest) igen här i Argentina. Så förra veckan begav jag mig till Hospital Aleman (tyska sjukhuset rekommenderat av svenska ambassaden). Fräsch och första intrycket var organisation och effektivitet.  För en stund glömde jag bort att jag var i Sydamerika och Argentina men blev snabbt påmind igen. Först fick jag stå i kö, halvtimme, för att skriva in mig och boka en tid hos médico clínico, allmänläkare. Väntetid en och en halvtimma. 300kr. Inne hos läkaren. Två minuter. Skickades till röntgenavdelningen. Kö för betjäning 20 minuter. 140kr. Väntetid 40 min. Kom in i ett litet bås, en kvm stor med klädhängare på väggen. Hm? I linköping kom jag ihåg att jag var bar på överkroppen… Likadant här? Tänk om det är en manlig (dessutom argentinsk) läkare? Jag väntade och tillslut öppnade en (manlig) läkare dörren. Han sa till mig att byta om och någonting mer som jag inte förstod, pekade på bh:n och tunikan jag hade. Vi stängde dörren och jag tog av mig tunikan. Väntade och tillslut öppnade han dörren och till sin förskräckelse slängde han igen dörren igen! Där stod jag, svensk blond tjej i bh, på ett sjukhus i Argentina. Han öppnade sakta dörren och förklarade att bh:n skulle av och inte tunikan. Ups! (det kunde man lätt räknat ut egentligen men trött och hungrig som jag var…) Turen fortsatte mot laboratoriet. Kötid 10 min (wihoo!). 80 kr. Väntetid 20 min. Klart! Återbesök i lördags: kötid laboratoriet fem min. Väntetid 15 min. Kötid för att igen få tid hos allmänläkare och få slutgiltiga diagnosen 15 min. 300 kr. Väntetid 40 min. Inne två minuter och ingen tuberkulos! Underbart sjukvårdssystem =)

Cositas argentinas

• Olof har börjat ta gitarrlektioner hos vår tangolärare Fredrico. Varje kväll hörs numera skalorna om och om igen =)
• Språkmix som heter duga! Svenska, engelska och spanska. Hittar orden på spanska men inte på svenska, hittar ordet på svenska men inte på engelska…
• Har gjort roliga tangointervjuer med gamla gubbar och gummor födda på 30/40-talet.
• Ska starta blåbärsproduktion och exportera till USA med Charlie och Santiago i min kurs Projektledning. Snacka om att arbetet får en dos miljö- och jämställdhetssyn a la Sverige som inte finns här!
• Både jag och Olof har skrivit våra första prov. För Olof gick det bra, jag har inte fått svar än.  Nästa vecka drar alla ”parcialer” igång (mitterminsprov).
• Temperaturen pendlar mellan 10 och 28 grader – helt otroligt. Just nu regnar det ute, sommar sommar – var är du?
• Ekonomi och politik. Inflation på ca 15 % (regeringen manipulerar siffrorna), korruption och segregation. Barnen bor hemma tills de är 30, nästintill omöjligt att få lån till bostad. Med en utbildning som på Belgrano kan man förstå att ett samhälle inte fungerar tip top. Jag o Olof läser sju kurser var, Argentinarna läser fyra och tycker det är supermycket. Vi tycker fortfarande att det är enklare än Linkan. Plastpåsar i mataffären som rymmer och håller för tre varor, och då har man även försäkrat sig med dubbla påsar. Ingen sopsortering, glas, papper, tidningar, metall – en härlig röra! Miljön? Väldigt intressant om inte annat.
• Vi har blivit kompisar med våra grannar ”fruktförsäljaren på hörnet”, ”ljusgubben” – en man som säljer stearinljus och ”optikern”. Glada vinkningar och småprat på morgonkvisten, mysigt.
• Inser mer och mer vad bra vi har det hemma. Och man är imponerad över att folk vet så mycket om det, egentligen lilla lilla landet Svedala!

Mer kommentarer folket! Kul å läsa och höra hur ni har det! Skriv å berätta =) Saknar er, katterna och kräftorna!

En till grej. Om ni vill se något skoj, spana in http://sendables.jibjab.com/view/JZTn8aFoX4reMyzs

En kompis Madeleines lillebror Carl som har gjort =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kan jag berätta att: Flaggorna är uppsatta, i hemmen, på bussarna, likaså i taxibilarna. Affischer och flyers i blått och vitt så långt ögat kan nå. T-tröjorna är på, ...likaså på hundarna. Hundarna går även numera med koppel i blått/vitt. N...

Pjuh. Äntligen är mitterminsproven över. Inte för att det direkt har varit någon stress eller svårt, men cellbiologin tog musten ur mig på slutet. Och tentan gick mer eller mindre åt skogen, men sen visade det sig att jag hade klarat den ändå =) Känd...

Senaste tiden har varit ganska lugn och hälsosam. Vi har köpt tre månaders gymkort på gymmet två kvarter bort. Vi kör spinning och jag kör mina aerobics/pilates/styrka-pass. Kommit in i ett riktigt skönt träningsflow, och har tom varit och shoppat lo...

Hemkomsten till BA har bjudit på lite smått och gott och en ny terminsstart: Vi har besökt vårt kära Bomba del Tiempo med alla trumslagare, bohemmänniskor och öl. Bakat ca 100 st kanelbullar. Med gasugn, bakpulver och utan kavel blev ...

Home sweet home. Skönt och härligt att vara tillbaka i vår andra hemstad och underbara Buenos Aires. Lägenheten var sig lik förutom en jätteaffisch på Metallica som satt (och fortfarande sitter) ovanför sängen, tack bror. Planen var att vi skulle å...