Pjuh. Äntligen är mitterminsproven över. Inte för att det direkt har varit någon stress eller svårt, men cellbiologin tog musten ur mig på slutet. Och tentan gick mer eller mindre åt skogen, men sen visade det sig att jag hade klarat den ändå =) Kändes bra i och med att det var kursen som jag lagt ner 90% på av min totala studietid denna termin. Crazy.

Men cellbiologin fortsätter. Nu är det bara att börja att fortsätta på ”la monografía” då jag ska skriva sex sidor om ”proteoglycans in cell signaling” – på spanska - utifrån sex stycken rapporter skrivna av forskare runtom i världen, på 8-10 sidor vardera. Visst att man blivit mycket bättre på spanska, men att skriva vetenskapliga rapporter…. Ja, jag säger då det, det är i alla fall att det är tur att man är intresserad av ämnet!

För att rensa skallen och sen kunna ladda om batterierna efter cellbiologin inför reglertekniken var jag ute en sväng förförra fredagen, med bland annat Casandra. Vi hamnade efter mycket om och men på en Punk-/Rockbar med nitar och tatueringar så långt ögat kunde nå. Men himla trevligt hade vi!

Sen firade jag o Olof vår tvåårsdag för tre veckor sedan. Vi begav oss till ”Te Mataré Ramirez” i Palermo. En Restaurante Afrodisiaco, och ja, jag låter nästan ordet tala för sig själv och säger bara la Pasión och el Amor =) Men helt klart, mer sån’t i torra Suecia!!

Besök av en svettig cyklist
Sen kom kanadensaren Phil på besök. Honom mötte vi i Peru och gjorde vår Colca Canyon-trekking med. Han skulle sen vidare genom Bolivia, Chile och Argentina – på cykel!!  Himla kul att höra hans stories och vi hade många trevliga kvällar tillsammans. Men efter att ha bott här i en vecka var vi aningen trötta för jag lovar er, jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan konstant svettlukt förut. Imponerade.

Så undertiden Phil var här hann vi med en hel del, trots att vi hade tentor. Det började med en god middag på vår favoritrestaurang ”Las Cabritas” med Daniel också. Oxfilé, öl, provoleta (typiska argentinsk asado-ost) och ceasarsallad.  Vi besökte Bicentenariot vid El Obelisco y Avenida 9 de Julio. En kväll hamnade vi på Sugar (en bar med bra Happy Hour) med Wolfgang, Brandon med flera och som vanligt, blev vi ute till morgonkvisten =) Jag o Olof gick och såg Fuerza Bruta på Centro Cultural de Recoleta, den häftigaste teatern/showen jag någonsin sett! Inga säten fanns, publiken stod och var tvungen att röra sig efter scenerna hela tiden. Det hela var i en gammal fabrikslokal, kändes det som. Det kom saker och folk flygande från alla håll och kanter. Två tjejer sprang i 90-graders vinkel på väggen, med ett hav i glittrande rosa under sig. Andra flög i vajrar och det sprutade konfetti som aldrig förr. En DJ stod högt upp i en byggnadsställning i en peruk från 1700-talet och spelade dunka-dunka-musik. De dansade, skrattade och skrek. Helt plötsligt öppnas en ”pool” i taket där fyra tjejer gör akrobatik. Poolen sänks och kommer ner så långt att vi, publiken, måste sitta på huk, och är tio centimeter från skådespelarna. Det hela slutade med att DJ körde på en riktig partylåt, sprutade konfetti och vatten på hela publiken! Och där stod vi; dansandes, svettandes, blöta och glada! Svårt att förklara, som sagt, det häftigaste någonsin!  
Sista kvällen med Phil åkte vi till Gibraltar i San Telmo och åt god thaimat och drack öl i mängder. Vi spelade biljard och festen slutade fyra på morgonen på gatan med några herrar från London i sina bästa år.

El Bicentenario
Säga vad man vill… Argentina har en pissekonomi just nu, likaså politik. Men en sak man inte kan klaga på är de kulturella arrangemangen de anordnar! Festivaler hit och dit, konserter och teater. Helt otroligt - där har vi mycket att lära. BsAs = kulturhuvudstad, javisst.
…så under fem dagar anordnades ”El Bicentenario” – firande av 200 år av självständighet. Och jäklar, vilken gatufest med spektakel av alla dess slag! Avenida 9 de Julio, som är en utav världens bredaste gator med 12 filer, stängdes mer eller mindre av. Centralpunkten var El Obelisco och runtom där var det uppbyggt, jag vet inte hur många scener och stobildsskärmar, men många! Det började på fredagen med konserter och dansuppvisningar. Detta fortsatte och under söndagen var det fotboll på varenda skärm i hela staden; Argentina – Canadá. Antagligen en, mer eller mindre, skoj-/uppvärmnings-/höja-självförtrondematch där Argentina gjorde fem mål under första halvleken. Matchen slutade just 5-0, de tog det lugnt och deras bästa spelare spelade inte ens. Folfest. Sen var det öppning av Teatro Colón, utsett till en utav de finaste teatrarna i världen, som varit under renovering under tre års tid. Cirka en miljon människor var på gatan för att se den häftigaste och finaste ljusshowen någonsin! Hela byggnaden var upplyst och på den spelades en ljusshow som illustrerade historien, musiken, karaktärerna, danserna… Supervackert. På tisdagen var det Den Stora Avslutningen, El Gran Desfile.  Och oh my God. Kanske den bästa kvällen under hela året! Jag och Casandra begav oss mot centrum och möttes av två miljoner människor som samlats. På något sätt lyckades vi ta oss fram och stod tillslut bara tre meter från avspärrningarna. Vi träffade en gubbe i 60/70-årsåldern (jag skulle säga 90-årsålderns men här ser alla mycket äldre ut än vad de är) som vi hängde med. Vi pratade om livet och Argentina och hjälpte honom att hålla sin käpp när han skulle ta foton med sin kamera från 80-talet. Och så, en och en halv timma senare än bestämt  (är man i Sydamerika så är man) började paraden. Wow! 2000 artister medverkade; det var dans, musik, konstruktioner höga som husen, teater, färger, konfetti, en uppblåst genomskinlig boll med en diameter på säkert 20 meter, eldar etc etc. Kändes nästan nästan som Riocarnevalen ;) Varje del av tåget representerade en händelse i historien; revolution, krig, immigration av européerna, Las abuelas/madres de Plaza de Mayo (mammorna till de som kidnappades och försvann/mördades under 70-talet), Guachos (”cowboys” på Pampas), Tangon, Asadon (BBQ) m.m Paraden slutade i en stor gatufest med sång och skrik "Argentina, Argentina, Argentina!", flaggor i alla storlekar och dans! Läckert.
Efter sex timmar på stan begav vi oss hemåt, som var lättare sagt än gjort. Först och främst fick vi se ett rån precis när vi lämnat paradplatsen, sen när vi skulle säga hej då till den gamla gubben kom kommentaren som ännu inte hade kommit: ”Vilken otur att du har pojkvän Sara…!”. Va tusan! Man har blivit van, men från en 70-åring!?! Kom igen. Vidare så var bussarna var knökfulla, köerna superlånga, alla taxibilar upptagna. Som tur var träffade vi en tjej som skulle åt samma håll som hjälpte oss och vi hittade en busshållplats lite off och fick med nöd och näppe plats. Summa kardemumma, en hel(argentinsk)kväll med allt vad det innebär (rån, macho-kommentarer, kultur och folkmassor) som definitivt är ett minne för livet!

Susanna på besök
Efter en vecka med en trevlig med svettluktande cyklist var vi nödja och glada över att byta ut denna mot en pigg och fräsch pingla från Valparaíso; Susanna. Hon kom hit förra fredagen och vi lagade då en god biffmiddag med vin och sallad. Sen åkte vi till el barrio ”Villa Cespo” och gick på optikerns konsert! Mannen heter Charlie och är optiker och har sin butik mitt emot vår port. Himla glad och trevlig prick som sedan länge hade bjudit in oss till hans konsert. Han spelar bas och trumpet i bandet ”Nová Chukiá”, punk-rock-tango-band. Han hälsar alltid på oss med en stort leende och en stor och häftig vinkrörelse, och ofta hör man honom sitta och öva på trumpetspelandet i sin lilla optikervrå. Så vi åkte dit och som vanligt kommer allting igång väldigt sent. Vi stannade i alla fall till två och hann med att njuta av skön musik och härlig stämning!
På lördagen var det dags för tjejdag. Jag o Susanna begav oss iväg i spöregn till Palermo Soho för shopping. Och trots ösregn kom vi hem fem timmar senare nödja och belåtna; en god lunch, två örhängen, två ringar, ett datorfodral och en klänning.
På kvällen nalkades den omtalade ”La fiesta: Vikingos vs Aztecas”.  Vikingalaget bestod av mig, Susanna och Olof, och azteklaget: Casandra, Sergio och Casandras syster. Vi i vikingalaget hade inte direkt förberett någon egentligen vettig utklädning så gjorde a la principes Cajsa Warg ”tager vad man haver”. Det blev sköldar av brickor och metallburkar, horn av toapappersrullar och kläder av handdukar och tvättrasor – ”riktiga” vikingar! Sen samlades vi hos Casandra allihopa; Sverige, Mexico, Argentina och Brasilien var respresenterat – med många roliga utklädnader. Vi hade en helkväll till sju på morgonen med tävlingar (blev 1-1 mellan vikingarna och aztekerna), salsaträning och vikingafejd. Himla kul!
Dagen efter blev det pizza, film och mys i soffan. Jag och Sus tog en promenad runt sjön och åt glass. På kvällen åkte vi, jag, Sus o Olof, till San Telmo och Desnivel för att äta ytterligare en blodig biff. Mums. Sen åkte jag och Sus vidare till Torquato Tasso – en milonga i utkanten av San Telmo. Och snacka om mysigt och härligt! Vi drack rödtjut, snackade skit och spanande otroligt vackra tangodansandes par. Vilken dans! Vi blev till och med uppbjudna av tre gubbar till tangoproffs  =) Sista dagen spenderade vi mestadels i El Ateneo, en bokhandel som blivit utsedd till andra världens finaste. En gammal teater som gjorts om, där man kan spenadera många timmar! Sen åt vi lunch och sen var det dags för Sus att åka till flygplatsen. En minst sagt mysig och rolig helg i goa vänner sällskap!!

Privat boxlektion i San Miguel
Precis hemkomna från San Miguel, en förort som fick en att kännas som om man var i ett annat land. Trots allt så lever vi kanske skyddad här i Las Cañitas, med överklass och ”välordnat”. Så det är himla kul att ibland komma iväg lite och se det riktiga Argentina. Det var hur mycket folk som helst, försäljare av alla dess slag, (extra) mycket trafik, kött- och grönsakshandel överallt. Färre skönhetsoperationer och silikonbröst, fler tjocka magar och skägg.
Daniel tog med oss dit för att besöka hans gym där han jobbar. Han är box- och kickboxningstränare och en väldigt duktig sådan. Vi körde olika övningar och jag fick imponera på grabbarna med mina gamla kickboxningskunskaper, kändes bra. Dessutom var det journalister där från en dagstidning som fotade – så nu har vi gått och blivit lokala kändisar ;) Superhärlig lördagsaktivitet.   

Back in business
Så efter två veckor fyllda av fest och kultur så blev det en vecka med plugg, träning och vila. Vintern har kommit, vilket gör att alla är lite halvsjuka. Nu har vi runt 10 grader här, kanske första gången som man på allvar är avis på er där hemma. Men det är mestadels sol och klarblå himmel och jag har precis köpt två nya läderpjucks för 600kr styck så jag är ganska nöjd ändå ;)
”Las promociones del Bicentenario” har nu omvandlats till ”Promociones del mundial…” (fotbolls-VM) och folk laddar förfullt. Nästa lördag smäller det; Argentina-Nigeria. Argentinarna har bra självförtroende som vanligt, jag hoppas! Nu när Suecia inte är med, betraktar jag mig själv som en riktig argentinska och kommer heja hårt! Viva la Argentina!  
Snart bara sex veckor kvar till hemfärd. Galet. Härligt. Sorgligt. Konstigt. Underbart. Kommer sakna mycket här, men oh va härligt att komma hem till svensk sommar och alla nära och kära!!

Stor puss och kram, ses snart i Estocolmo!