Hola amigos!

Sitter och njuter av en café con leche på numera vårat stammishak, Café Martinez. Fikakulturen här är underbar, kaffe i alla dess former och med farligt många smaskiga tillbehör.

För att balansera kroppen mot alla dessa godsaker har jag köpt gymkort och använder det ordentligt för första gången i mitt liv. På golvet ligger jag och pumpar, i högtalarna dunkar remixer av alla låtar ni kan tänka er, instruktören skiker "Fuerte, chicaaaaaas!" ("ta i mer, tjejer!") och bredvid mig ligger, vi kan säga att hon heter, Gloria. Gloria är i 55-årsåldern, klädd i taighta rosa byxor, benvärmare och taight magtröja. Silikonet finns där, likaså sminket. Medans jag ligger och svettas och knappt kan andas pumpar hon upp och ner, upp och ner, lätt som en plätt! Man blir ju tokig =)

Skolan har dragit igång på allvar. Det pluggas programmering och spanska (Olof), kemi och marknadsanalys (jag), marknadsföring, logistik, projektledning, optimering, tango....  Innehållet är varierande, alltifrån att starta blåbärsproduktion och exportera detta till intervju med pensionärer angående tango på 50-talet. Det är kul och lärorikt, men långt ifrån så tungt som i Linköping.

I måndags begav jag, Caitlin och Luke oss ut på vår första trodde vi tangonight. Vi började hemma hos James som hade grillmiddag och fortsatte mot en milonga, ställe där man dansar tango. Gatan var öde och mörk men tillsist hittade vi rätt gatunummer. Vi gick in genom en korridor, betalade inträde på 40 kr och öppnade dörrarna. Smack! Vi kom rätt in i en stor sal för 35-70-åriga förälskade par dansade den finaste och mest seriösa tangon jag nånsin sätt. Vi kände oss något malplacé men slog oss ner, beställde in en öl och studerade den sensuella dansen. Denna gång blev det ingen övning för vår del, men himla kul att se! 

 Vi har varit på mer bio, vårt nya vardagsnöje, besökt en utav sydamerikas största och äldsta bibliotek och druckit de största drinkarna någonsin på TGI Friday. Igår åt vi mexikansk mat med bl.a argentinske Daniel och Hanna, den fjärde svensken som pluggar på samma universitet. Kötturnén fortsätter och blir bara bättre och bättre, förutom en smärre upplevelse. I torsdags efter min lektion vid tio skulle jag och olof gå ut och äta en god middag. Vi ville ha kött och bestämde oss för att pröva Parillada för två. Parilladan beskrevs med åtta ord, varav vi förstod ett - kyckling. Olof var tveksam, iom att de lite snuskigare delarna av kossan äts här med nöje, men vi ville ändå prova nåt nytt och typiskt argentinskt. Vi såg servitören komma med en osande grill, mmmm tänkte vi, och då placerades den på bordet, uuuuhh tänkte vi. Där låg köttbitar som man aldrig sett förut. Jaja, måste ju testa...

Två h senare, efter att ha lugnat magen med lite äppel-rom-pannkakor med vaniljglass och skumpa, googlade vi orden vi inte förstod från menyn... Muskelmage, njure, inälvor, lever. CHECK. 

 Livet leker och snart närmar sig matchen mellan Argentina och Brasilien (5e september). Imorn sker pengaleverans till Daniel som ska fixa biljetter och transport. T-shirtar och ansiktsfärger ska inhandlas. Tagget taggas mer och mer.... Kommer bli galet! 

Hörs snart igen, ni får mer än gärna skriva och berätta hur ni har det!

Un besito! 

Har faktiskt börjat ta bilder och tänkte lägga upp några här men glömde sladden hemma...

Cositas Argentinas

•  Dulce de leche. Karamellsås som är överallt! Glass, på pannkakor, i bakelser, på mackan och nu också i mitt skolarbete i Investigación de Mercados (marknadsanalys) då vi ska undersöka marknaden för att ev importera dulce de leche de coco från Colombia. Mums!
  
• Vänligheten och "den spontana kärleken" (oj, va poetiskt...). Människorna här är sååå trevliga och hjälpsamma! De ställer upp, hjälper en och kommer fram om man ser förvirrad ut. Samma sak mot varandra, gamla och gravida får definitivt en sittplats på bussen, de säger "gracias linda" eller "gracias amor" (= tack fina du eller tack min kärlek, direktöversatt) till varandra i affärer etc.