Hola queridos!

Första "tenta-p" (mitterminsprov) avklarat. Fyra tentor var. Pjuuh. Dock inte lika tungt och seröst som i Linkan. Läraren kommer sent, förklarar att man absolut inte får prata under tentan (nähäää?) och läser upp tentafrågorna och tentan är igång. Mitt under tentan börjas en diskussion om kursen, frågorna etc. Högt och alla inblandade. Framme vid katedern sitter läraren och lektionsledaren tillsammans och småpratar. Dónde está los tentatanter som ser till att alla är tysta (inkl läraren själv)? Har nog underskattat tentorna lite och inte tagit det så seriöst, vi får se, men förhoppningsvis har det gått bra!

Sommaren är sakta men säkert på g. Dock varierar vädret supermycket, pendlar mellan 10 och 30 grader, gråmulet och sol. Sommaren är nog en aning försenad... Vi har iaf spenderat några sköna dagar i parken som är min nya favorit. Barn som cyklar och (försöker) åka rollerblades, otroligt söta hunder överallt som springer fritt och leker med alla i sin omgivning, par som sitter och smuttar på sin mate, nån som spelar gitarr, människor som tränar och hyr trampbåtar på sjön för att inte glömma gubben som säljer glass med sin special-säljartaktik "heladoooooooooooooooooooooooooooooooooooo!" men den mest kraftfulla och mörkaste rösten ni kan tänka er. Och solen skiner. Underbart.

Middagsturnén fortsätter. Jag och Hanna åkte till San Telmo och drack rödtjut och åt gott kött, fortsatte med daquires på en bar och blev minst sagt uppraggade av två argentinare. Det var det värsta jag vart med om! Haha. De menade på att iom att våra pojkvänner inte var här just nu kunde vi ju "hänga" lite med dem... Hm. Man kan ju minst sagt säga att ens självförtroende inte sänks här. Så fort man går tjej som svensk tjej (tom. igår när jag gick i jympaskor, jeans, regnjacka med luva över huvudet) får man höra rop och kommentarer på gatan; linda, hermosa, ooohh, kzzz kzzz....!

Sen var vi på Las Cabritas med Klaus o Stefan från Italien, Daniel och Priscila från Argentina och Jennifer och Caitlin från USA och åt oxfilé och drack Quilmes, den argentinska ölen. Det slutade med en 5 timmar lång middag med touch a la Linköping. Vi lärde de andra taktik-, under-bordet- och bordsskål och ropen stämde in i argentinarnas sång!

I fredags gick vi ut med Vikor och Hanna, bulgariskan Yolita, en gäng italienare, argentinare och tyskar. Först hamnade jag, Hanna, Olof och Yolita på en bar nära oss. Där möttes vi av en supertrevlig bartender som lärde oss allt om Pisco, 45% peruansk sprit. Han gjorde varsin drink med passionsfrukt och äggvita åt oss, vilken var bland den godaste någonsin. Olof fick sin whiskey och alla var nöjda! Sedan åkte vi alla tillsammans till bolichen Hummer - Elgiganten som vi kallar det. Byggnaden såg ut som ett stort Elgiganten utifrån och innehöll det vanliga, bar och dansgolv, och lite rum därtill... Ja, är man utomlands så är man!

Helgen avslutades med en grabbig och galen men superrolig bio (La novia de mi mejor amigo, my best friend´s girl), skrattade så jag höll på att börja gråta!

Hysterin kring svininfluensan verkar lägga sig en aning, känns skönt. Här har vi levt i en bubbla, endast affischer i skolan och på vissa restauranger etc och alcogel på samma ställen, men annars har jag mest fått höra hur läget är i Argentina av en söt och orolig mamma i Svedala =)

Imorn åker jag till Iguazu, mäktiga vattenfall vid gränsen till Brasilien, med Hanna, Viktor och några amerikanskor. Ska bli kul att se något annat och komma bort från storstadslivet för några dagar! Nu ska jag o Olof ut och vara lite kulturella, strosa på stan och till sist se Inglourious Bastards med Brad Pitt på bio.

Hoppas allt är bra med er alla!?! Skaffa skype så vi kan prata! Puss o kram!

Intervju med oldies.

Pizzamiddag med Johanna o co.  

Jag och Johannas kompisar Marta och Felix.

runt sjön i solnedgången.

Viktor och Andrea.

Glada!

Viktor inhandlar färdkost.

Galna tyskor och Klaus på partaj!

Svensk-argentisk manlig kärlek.

  Hanna serverar Abolut Vodka.  

Nybliven argentinare och livsnjutare.

Daniel och Olof.

Caitlin och jag.

Pensionärerna som blev intervjuade ang tangons historia.

Luke på Sydamerikas äldsta bibliotek.

Olof och Caitlin över tango.

Milonga, tangoställe.

Grillparty hos James.  

Köket.

Vardagsrum.

Delikatessbutik med permesanost, vin och kött i mängder.

Sjön nära oss. 

The Puppy Boys.

The Crobar.

Taggade brudar!

The americans.

Monument i Rosario.

Bussresa mot Rosario.

Klaus.

Daniel och sovande svenskar.

Go Argentina!  

Rosario.

Amerikanare och vår tangolärare José.

Tv-intervju.

Sverigebordet.

Tangoshow, Noche Internacional. 

Power hour! SKÅL! SALUD! CHEERS! PROOOST!

Ojojoj… längesen sist hörni!

Var ska jag börja? Livet flyter på här, en blandning av lyxliv, u-landsliv och läxor och inlämningar som på lågstadiet!

La Cabrera

Kommer bli ett måste för alla besökare under året. Ryktet hade nått Viktor och Caitlin att la Cabrera i Palermo var bästa restaurangen i hela Buenos Aires. Godaste köttet. Möraste köttet. Helt enkelt bäst köttet. Var ju tvunget att testas! Jag och Caitlin åkte förrförra lördagen dit för att kolla om det fanns plats senare samma kväll. Icke. Måste bokas. Kön utanför var lång. Bord bokades för onsdagen och here we go! Mysigaste restaurangen någonsin; tegelvägg, levande ljus, foto av en kossa med alla dess delar man kunde beställa, erfarna gubbar som serverade i baskrar och mustasch, med den vita handduken på armen. Vi fick menyn och började beställa – hade ingen aning om att portioner på en sån fin restaurang kunde vara så stora! In kom förrätter, chorizokorv från Patagonien, provoleta – ost från Mendozaregionen och liknande parmaskinka från Pampas, i mängder! Till detta drack vi det godaste vinet jag någonsin druckit, Malbec från Mendoza självklart. Så lent och mjukt, men ändå så fuerte (=starkt, ni ser, vi börjar bli riktiga vinkännare!). Dags för varmrätt, självklart Bife de Lomo (oxfilé). Finns inga ord, men köttet kunde näst intill ätas med sked! Dios Mio. Till detta serverades en mängd olika röror, alltifrån äppelmos och någon slags rotmos till bönröra och tapenade. Himmelriket.

Efter detta var vi nöjda och belåtna och var precis på väg att beställa in notan då en mimartist dök upp. Han fick de tre grabbarna som var med (olof, viktor och luke) att öva på hur man på ett romantiskt, passionerat och argentinskt sätt ger en vacker dam (jag, hanna och caitlin) en röd ros. Jag skrattade så jag grät, roligaste på länge!!

Mätta och belåtna kunde vi ändå inte tacka nej till dessert. Varma bananer i kanelsås och varma jordgubbar med vaniljglass. Jag tror att servitörerna tyckte vi var bra och trevliga kunde för in kom ett portvin från södra Argentina. Mums. Och hem fick vi med oss varsin cigarr… Olof var helnöjd.

Kvällen avslutades med cigarr och gitarrspel på balkongen.  Vilken kväll!

La noche internacional

Förra helgen var det dags för ett partajweekend. På fredagen var det Noche Internacional på univeristetet. Vi, jag, Olof, Viktor och Hanna, hade bestämt oss för antingen kör vi all in eller så skippar vi det! (i Linköping är dessa tillställningar klassificerade som… ja, ingen i höjdare direkt) Vi bestämde oss för att satsa. Suecia skulle ha ett bord med så mycket svenska saker som möjligt! Representera. Vi for till Svenska Kyrkan och köpte sill och knäckebröd, fick låna en flagga (gigantisk) och åkte sen vidare till ambassaden och fick alla broschyrer ni kan tänka er. Till sist men inte minst inhandlades Absolut Vodka. Och vilken succé! Snapsvisor sjöngs och vodkan var populär (är lyxvara här, argentinarna var superlyckliga!) och tog slut snabbare än blixten!

Houseparty

På lördagen hade Viktor inflyttningsfest i hans nya kollektiv. En salig blandning av amerikanare, tyskar, italienare, argentinare, peruaner, ecuadorianer (?), brasilianare och vi! Supertrevlig kväll som avslutades med att jag och Olof bjöd Daniel på svensk köttfärssås a la Olof klockan sju på morgonen i vårt vardagsrum.

Johanna på besök

På söndagen anlände Johanna (kompis från Stockholm som pluggar i Linkan och är på utbyte i Santiago, Chile) med tre kompisar, Felix från Tyskland, Marta från Spanien och Siri, också från Linkan. Himla kul att träffa Johanna, och återigen goda och trevliga middagar i gott sällskap!

Och då kom dagen som vi så länge väntat på… Argentina vs Brasilien.

Världens bästa lag live i Rosario. Efter mycket mycket problem med biljetter etc träffades vi i fredags kväll för att gå igenom resan med Daniel. Säkerhetsgrejer och info. Taggade till tusen.

Klockan 8.00 möttes vi utanför ”fiket på hörnan” vid skolan.  Vi hade inköpt tröjor och ansiktsfärg. Bussturen gick åt till att öva in Argentinska hejarklacksånger, som för övrigt är som fina poesisånger jämfört med Sveriges vrål. Takten var svår och mycket ny text på morgonen, jag och Hanna skapade en version a la Suecia.

Vi for genom landsbygd och fattigdom men väl framme i ett vackert Rosario njöt vi. Vi blev intervjuade av tv och radio, våra ”argentinska” sånger presenterades och folk skrattade. Solen sken och stan fylldes mer och mer av blå-vit-klädda människor, sjungandes och laddade. Vi såg monumentet där Argentinas flagga för första gången presenterades och blev informerade om att Rosario har världsrekord i störst flagga. Varje år i maj kommer det upp en 25 km lång banderoll, stolta som få!

Öl intogs vilt på en uteservering vid floden.  Klockan fem var dag dags att bege sig mot matchen. Daniel ringde killen som skulle leverera biljetterna, inget svar. Klockan gick. Mer och mer. Daniel var förtvivlad, likaså vi. Andra möjligheten diskuterades, och ja, det fanns en utväg. Betala polisen för att komma in. Detta kunde dock inte göras förrens nio, halvtimme innan matchen började. Väntan, väntan. Nervositeten kröp en sakta under skinnet. Där stod vi, på en parkering vid någon bakgata, målade i hela ansiktena, och drack öl, mate och bjöds på kakor av vår chaufför. Och tiden gick. Inifrån arenan kunde man höra och känna sångerna, värmen och atmosfären – wow! Vi måste in.

Tillslut, klockan fem i nio ringde Daniels telefon. Vi hoppade och kramades av glädje. Snabba ryck, nu var det dags! Vi sprang genom smutsiga kvarter, luva på mitt blonda hår, polis med hagelgevär överallt, folk som tittade konstigt, folk som såg konstiga ut. Nu gällde det! Vi fick några ”biljetter” i vår hand, varsitt utklipp ur en tidning, detta skulle vara våra ”fejkbiljetter”. Hm… Inget förvånar än längre.

Vi kom fram till ingången, Klaus blev biten av en polishäst och Daniel försvann för att ringa ett samtal för några minuter. Kön var fortfarande lång. Efter tre minuter kom Daniel tillbaka: det blir inget…. Polisen hade släppt in för mycket folk utan biljett, hade blivit bråk med huliganerna, så flera tusen som hade biljett kom inte in. Där stod vi, snopna och besvikna. J*a korrupta poliser!

Vi laddad om så smått och begav oss till uteserveringen vi tidigare under dagen hade varit på och kollade matchen på storbildsskärm. Förlust Argentina.  Hemma 04.30 Vad mer behöver jag säga?

En resa som inte riktigt blev vad vi hoppats på men som ändå var grymt kul i efterhand! Kul att se något annat, superrolig dag och en erfarenhet rikare!

Sjukhusbesök

För att göra en lång historia kort så fick en kompis i Linkan tuberkulos i april. Vi var några som svarade positivt på blodprovet (har det bara latent) men doktorn och min kära mamma ville gärna att jag röntgade och gjorde ett ppd-test (tuberkulostest) igen här i Argentina. Så förra veckan begav jag mig till Hospital Aleman (tyska sjukhuset rekommenderat av svenska ambassaden). Fräsch och första intrycket var organisation och effektivitet.  För en stund glömde jag bort att jag var i Sydamerika och Argentina men blev snabbt påmind igen. Först fick jag stå i kö, halvtimme, för att skriva in mig och boka en tid hos médico clínico, allmänläkare. Väntetid en och en halvtimma. 300kr. Inne hos läkaren. Två minuter. Skickades till röntgenavdelningen. Kö för betjäning 20 minuter. 140kr. Väntetid 40 min. Kom in i ett litet bås, en kvm stor med klädhängare på väggen. Hm? I linköping kom jag ihåg att jag var bar på överkroppen… Likadant här? Tänk om det är en manlig (dessutom argentinsk) läkare? Jag väntade och tillslut öppnade en (manlig) läkare dörren. Han sa till mig att byta om och någonting mer som jag inte förstod, pekade på bh:n och tunikan jag hade. Vi stängde dörren och jag tog av mig tunikan. Väntade och tillslut öppnade han dörren och till sin förskräckelse slängde han igen dörren igen! Där stod jag, svensk blond tjej i bh, på ett sjukhus i Argentina. Han öppnade sakta dörren och förklarade att bh:n skulle av och inte tunikan. Ups! (det kunde man lätt räknat ut egentligen men trött och hungrig som jag var…) Turen fortsatte mot laboratoriet. Kötid 10 min (wihoo!). 80 kr. Väntetid 20 min. Klart! Återbesök i lördags: kötid laboratoriet fem min. Väntetid 15 min. Kötid för att igen få tid hos allmänläkare och få slutgiltiga diagnosen 15 min. 300 kr. Väntetid 40 min. Inne två minuter och ingen tuberkulos! Underbart sjukvårdssystem =)

Cositas argentinas

• Olof har börjat ta gitarrlektioner hos vår tangolärare Fredrico. Varje kväll hörs numera skalorna om och om igen =)
• Språkmix som heter duga! Svenska, engelska och spanska. Hittar orden på spanska men inte på svenska, hittar ordet på svenska men inte på engelska…
• Har gjort roliga tangointervjuer med gamla gubbar och gummor födda på 30/40-talet.
• Ska starta blåbärsproduktion och exportera till USA med Charlie och Santiago i min kurs Projektledning. Snacka om att arbetet får en dos miljö- och jämställdhetssyn a la Sverige som inte finns här!
• Både jag och Olof har skrivit våra första prov. För Olof gick det bra, jag har inte fått svar än.  Nästa vecka drar alla ”parcialer” igång (mitterminsprov).
• Temperaturen pendlar mellan 10 och 28 grader – helt otroligt. Just nu regnar det ute, sommar sommar – var är du?
• Ekonomi och politik. Inflation på ca 15 % (regeringen manipulerar siffrorna), korruption och segregation. Barnen bor hemma tills de är 30, nästintill omöjligt att få lån till bostad. Med en utbildning som på Belgrano kan man förstå att ett samhälle inte fungerar tip top. Jag o Olof läser sju kurser var, Argentinarna läser fyra och tycker det är supermycket. Vi tycker fortfarande att det är enklare än Linkan. Plastpåsar i mataffären som rymmer och håller för tre varor, och då har man även försäkrat sig med dubbla påsar. Ingen sopsortering, glas, papper, tidningar, metall – en härlig röra! Miljön? Väldigt intressant om inte annat.
• Vi har blivit kompisar med våra grannar ”fruktförsäljaren på hörnet”, ”ljusgubben” – en man som säljer stearinljus och ”optikern”. Glada vinkningar och småprat på morgonkvisten, mysigt.
• Inser mer och mer vad bra vi har det hemma. Och man är imponerad över att folk vet så mycket om det, egentligen lilla lilla landet Svedala!

Mer kommentarer folket! Kul å läsa och höra hur ni har det! Skriv å berätta =) Saknar er, katterna och kräftorna!

En till grej. Om ni vill se något skoj, spana in http://sendables.jibjab.com/view/JZTn8aFoX4reMyzs

En kompis Madeleines lillebror Carl som har gjort =)

Hola amigos!

Sitter och njuter av en café con leche på numera vårat stammishak, Café Martinez. Fikakulturen här är underbar, kaffe i alla dess former och med farligt många smaskiga tillbehör.

För att balansera kroppen mot alla dessa godsaker har jag köpt gymkort och använder det ordentligt för första gången i mitt liv. På golvet ligger jag och pumpar, i högtalarna dunkar remixer av alla låtar ni kan tänka er, instruktören skiker "Fuerte, chicaaaaaas!" ("ta i mer, tjejer!") och bredvid mig ligger, vi kan säga att hon heter, Gloria. Gloria är i 55-årsåldern, klädd i taighta rosa byxor, benvärmare och taight magtröja. Silikonet finns där, likaså sminket. Medans jag ligger och svettas och knappt kan andas pumpar hon upp och ner, upp och ner, lätt som en plätt! Man blir ju tokig =)

Skolan har dragit igång på allvar. Det pluggas programmering och spanska (Olof), kemi och marknadsanalys (jag), marknadsföring, logistik, projektledning, optimering, tango....  Innehållet är varierande, alltifrån att starta blåbärsproduktion och exportera detta till intervju med pensionärer angående tango på 50-talet. Det är kul och lärorikt, men långt ifrån så tungt som i Linköping.

I måndags begav jag, Caitlin och Luke oss ut på vår första trodde vi tangonight. Vi började hemma hos James som hade grillmiddag och fortsatte mot en milonga, ställe där man dansar tango. Gatan var öde och mörk men tillsist hittade vi rätt gatunummer. Vi gick in genom en korridor, betalade inträde på 40 kr och öppnade dörrarna. Smack! Vi kom rätt in i en stor sal för 35-70-åriga förälskade par dansade den finaste och mest seriösa tangon jag nånsin sätt. Vi kände oss något malplacé men slog oss ner, beställde in en öl och studerade den sensuella dansen. Denna gång blev det ingen övning för vår del, men himla kul att se! 

 Vi har varit på mer bio, vårt nya vardagsnöje, besökt en utav sydamerikas största och äldsta bibliotek och druckit de största drinkarna någonsin på TGI Friday. Igår åt vi mexikansk mat med bl.a argentinske Daniel och Hanna, den fjärde svensken som pluggar på samma universitet. Kötturnén fortsätter och blir bara bättre och bättre, förutom en smärre upplevelse. I torsdags efter min lektion vid tio skulle jag och olof gå ut och äta en god middag. Vi ville ha kött och bestämde oss för att pröva Parillada för två. Parilladan beskrevs med åtta ord, varav vi förstod ett - kyckling. Olof var tveksam, iom att de lite snuskigare delarna av kossan äts här med nöje, men vi ville ändå prova nåt nytt och typiskt argentinskt. Vi såg servitören komma med en osande grill, mmmm tänkte vi, och då placerades den på bordet, uuuuhh tänkte vi. Där låg köttbitar som man aldrig sett förut. Jaja, måste ju testa...

Två h senare, efter att ha lugnat magen med lite äppel-rom-pannkakor med vaniljglass och skumpa, googlade vi orden vi inte förstod från menyn... Muskelmage, njure, inälvor, lever. CHECK. 

 Livet leker och snart närmar sig matchen mellan Argentina och Brasilien (5e september). Imorn sker pengaleverans till Daniel som ska fixa biljetter och transport. T-shirtar och ansiktsfärger ska inhandlas. Tagget taggas mer och mer.... Kommer bli galet! 

Hörs snart igen, ni får mer än gärna skriva och berätta hur ni har det!

Un besito! 

Har faktiskt börjat ta bilder och tänkte lägga upp några här men glömde sladden hemma...

Cositas Argentinas

•  Dulce de leche. Karamellsås som är överallt! Glass, på pannkakor, i bakelser, på mackan och nu också i mitt skolarbete i Investigación de Mercados (marknadsanalys) då vi ska undersöka marknaden för att ev importera dulce de leche de coco från Colombia. Mums!
  
• Vänligheten och "den spontana kärleken" (oj, va poetiskt...). Människorna här är sååå trevliga och hjälpsamma! De ställer upp, hjälper en och kommer fram om man ser förvirrad ut. Samma sak mot varandra, gamla och gravida får definitivt en sittplats på bussen, de säger "gracias linda" eller "gracias amor" (= tack fina du eller tack min kärlek, direktöversatt) till varandra i affärer etc.

Lyxlivet och njutning fortsätter. Precis kommit hem från en promenad i solnedgången rung lilla sjön i parken nära oss. Olof står och lagar köttfärssås, värmen är påväg (närmar sig 20 grader) och sista tiden har varit i kulturens namn.

Ytterligare kvarter, sk. barrios, har utforskats. Jag och Olof tog en promenad i Micro Centro, studerade fina monument, skulpturer och maffiga byggnader (konstintresset ökar för varje dag...) och gick tillbaka längsmed Avenida 9 de Julio, Buenos Aires största gata, tolvfilig och med en stor obelisk i mitten och solnedgången i bakgrunden, vackert. Vi studerade även polisens mundering i Argentina då vi hamnade mitt i förberedelserna för att stor politisk manifestation, och herre j*a! Vattenkanoner, motorcyklar med hagelgevär på sidorna, skottsäkra västar över hela kropparna, benskydd för att kunna sparkas, batonger, pistoler, stora vagnar.

Vi har varit på jazzmusikal, El Carneval, och supit in farliga gubbar i maffian med sina sensuella argentinska kvinnor. Proffsig dans, kanonsång och riktigt tuffa kulisser och ljussättningar! Igår var vi på Beatles Tribute-konsert med Nube 9 som spelade alla låtar från Let It Be och Abbey Road (40-årsjubileum i år) som slutade med utgång till sex imorse.

Vi har haft en empenada-sangria-kväll hos Luke. Vi gjorde hemmagjorda empenadas (degknyten med skinka och ost som friteras) och gjort sangria a la argentina, usa och suecia. Mums!

Jag hamnade på Exposición Rural, någon slags mässa ang djuren och livet på landet, en dag när alla andra var upptagna med annat. Hängde med en judisk familj, varpå pappan var rabin och alla (nio) barnen var rödhåriga och hade sin mössa på sig. Tillsammans såg vi häst- och hundshower med La Policía Federal, en annorlunda och skoj upplevelse! 

Har också träffat Daniel några gånger, en argentinare som jag hängde med här för två år sedan. Riktigt kul! Han är guldvärd och ska ta med oss på Argentina mot Brasilien i Rosario (4 h från BA) 5:e september. Håll i hatten, kommer bli galet!

Skolan har dragit igång och alla är väldigt hjälpsamma. I vissa kurser förstår man allt, i vissa sitter man som ett stort frågetecken. Vi har dock haft lite strul med att hitta rätt kurser och om passar i ens schema men det ska förhoppningsvis lösa sig i veckan (återigen, tillbaka till 80-talet när det gäller organisation och koll). Man lär sig iaf jättemycket spanska hela tiden så det är kul!

Viktor och Olof har startat ett band, de kallar sig själva Los Puppy Boys. I november ska vi få se dem live då de planerar att ha en spelning i vår lägenhet. Jag ska tydligen vara dörrvakt, och ta bra betalt =)

Cositas Argentinas (smått och gott)

•  Argentinarnas favorithudjur är hundar. De är överallt, likaså bajset. På dagarna ser man hundvakter som går promenader med 10-15 hundar samtidigt. Söta och Olof har fallit pladask och vill skaffa hund.
  
• Mate dricks av alla, med alla, överallt. Läraren under lektionen, expediten i affären, promenerande, på kontoret, picknickfolket vid sjön. Liknande te, fast starkare tror jag, som dricks ur små kåpor med metallsugrör.
  
• Mañana, mañana. Sakta men säkert börjar man komma in i mañanatänkandet. Tider behövs inte passas exakt, läraren kommer sent, föreställningar börjar sent, kompisar kommer sent, vi kommer sent. Ganska avslappnat och mindre stressigt.
  
• Puss, puss, puss! Inga handskakningar här inte, en puss på kinden är hälsningen med alla, ovant till en början men nu ganska mysigt =)

Hoppas ni alla har det bra, skriv gärna och berätta!

Un abrazo grande a todos, hasta luego! 

Hola amigos!

Lite drygt en vecka har gått och livet känns underbart. Med inställningen att problem skulle dyka upp på vägen har allting gått så smärtfritt, så smärtfritt! 

En 24 h resa kan kännas lång, men när man inte sett su novio på två veckor flyter det på mer än bra. Väskorna kom fram, taxi till lägenheten och vips så var vi i Buenos Aires och vår fina nya lya! 

55 kvm med AC, balkong och modernt inrätt i ett område som är övermedelklass, bagerier och hemgjord glass i varenda hörn. Vi köper färskt bröd på mornarna för 15 kr, oxfilé för 50 kr/kg, öl 6 kr litern, vin 20 kr/flaskan. På restaurang kan du få vin och god biff för 50 kr. Städerska kommer när man ringer på portiern (12 kr/h) och tvätten lämnar man på tvätteri. Många bor såhär (portier har alla lite finare/medel områden), men för oss känns det som rena rama lyxlivet! 

Första dagen i skolan var en introduktionsdag för alla utbytesstudenter med kort presentation, information, lunch med empenadas (degknyten med allt möjligt i, typiskt sydamerikanskt) och guidning genom stan. I området La Boca var det paus och vi, jag och Olof, tillsammans med Viktor (den tredje från I i Linköping), Caitlin - skön New York-brud och Luke - pratglad och en gnutta feminen grabb från Washington DC, satte oss på ett turist-tango-ställe och drack öl. Det slutade med att vi dansade tango och missade bussen tillbaka. Där fann vi varandra, ett litet gäng som vi hängt med senaste veckan. James, en kanadensare, kom med, Luke och han fann varandra, Luke dumpade honom och Caitlin har gått och kärat ner sig i Viktor. Underbart!

Tillsammans har vi varit på marknaden i San Telmo, de äldsta tangokvarteren, ätit många goda biffar, fikat, druckit malbec-vin och quilmes-öl och sett Harry Potter - min första nånsin!  Nu ska jag börja läsa böckerna på spanska är planen.

Träffade dessutom Olof & Viktor (yes, samma namn) som pluggar civilekonom i Linköping på deras avskedfest med alla deras kompisar. Vi gick ut elva för att ta någon öl på en bar, gick hem halv fem då de andra skulle vidare till klubben. 

Dygnsrytmen här är galen. Känns skönt men inte riktigt kommit in i den än. Människorna börjar jobba nio-tio, lunch vi tre, siesta och sen middag vid tio. Våra kurser vi ska läsa är ofta på kvällarna. Vissa dagar börjar vi fem och slutar tio. Om man ska ut och dricka några öl går man ut vid elva-tolv och till klubben vid fyra. Bio ses gärna ett på natten. Snacka om annorlunda från Sverige men ganska mer relaxed faktiskt! 

Har varit på skolan en del för att välja kurser etc. Det är som en resa tillbaka till 80-talet! De är väldigt hjälpsamma och trevliga, men allt skrivs förhand och sätts in i pärmar. Organisation och optimering, nej för tusan! Idag hamnade vi på Ingenería de técnicas informáticas, där Olof ska läsa programmering, i ett gammalt kontor, med en gammal dator och två gamla goa gubbar! Riktigt skönt snack och häng. 

Spanskan flyter på bra, mycket bättre än jag trodde! Olof kämpar på, förstår superbra, svårare att snacka. Men vi båda är taggade till tusen på att lära oss det flytande och tycker det är himla kul! 

Idag hade vi vår första klass - TANGO! Två timmar fullsprängt med steg, svängar och hur man ska smeka golvet med fötterna. Så nu är det full övning på golvet hemma i köket!

Olof ska också plugga nån spanskakurs och jag "Argentina y Latin America al frente de la globalización del mundo", resterande kurser kommer vara våra I-kurser. 

Jag håller på att lära mig min första låt med min lärare Olof på gitarr, Everybody hurts med REM. Han själv ska förmodligen ta gitarrklasser hos nån argentinsk charmör och bli riktigt tangoproffs. 

Kort och gott: Livet leker! Hoppas allt är bra med er där hemma och på andra platser runtom! Alla är mer än hjärtligt välkomna hit i vinter om man tröttnat på kylan och suktar efter en fet biff med rött vin, och lite gitarrspel =)